Davids son - Bibel 2000

Davids son David, Jishajs son, skildras i Samuelsböckerna (med par. i 1 Krön) som riksgrundare och stamfar för den främsta israelitiska kungadynastin. Flera inslag i dessa skildringar gjorde honom till en viktig symbolgestalt, bl.a. de löften som profeten Natan enligt 2 Sam 7:12-16 uttalade om honom och hans efterträdare. Löftena kunde närmast tillämpas på Salomo men inneslöt också en förutsägelse att hans ätt skulle fortleva för alltid (jfr 1 Kung 8:25; Ps 89:30). Under kungarikets nedgångsperioder och vid dess slutliga fall gav Natans profetia näring åt förhoppningen att en god och kraftfull härskare åter skulle framträda. Den väntade gestalten kallades bl.a. ett skott ur Jishajs eller Davids stam (Jes 11:1; Jer 23:5), i Sak 3:8; 6:12 Telningen, i Hes 34:23 helt enkelt David.

I nytestamentlig tid var sådana förhoppningar på nytt starka och levande. De utgör en viktig bakgrund till de kristnas tolkning av Jesu gestalt. Formuleringar om »skottet« från Davids stam tillämpas i Rom 15:12; Upp 22:16 på honom i hans egenskap av ▶Messias. Uttrycket »Davids son« används med samma innebörd (Matt 12:23; 20:30; 21:9). Samtidigt betraktas David som en profet vilken förutsagt Messias framträdande, i och med att texter i Psaltaren tillämpas på Jesus (Matt 22:43-44 med par.; Apg 2:25, 30). ▶Poetiska skrifter.