brud, brudgum GT:s bild av Gud som Israels äkta man (Jes 54:5; 62:5; Jer 2:2) tillämpas i NT på Kristus. Han är brudgummen, de kristna hans brud (2 Kor 11:2; Ef 5:23-32). I Upp skildras det kommande himmelska livet som en bröllopsfest (Upp 19:7; jfr Upp 21:2, 9; 22:17). Det sistnämnda motivet förekommer också i evangeliernas liknelser. Även där har brudgummens gestalt av traditionen tolkats som en Kristus-symbol (Matt 9:15 med par.; Matt 25:1-13; Joh 3:29).
