Vishetsskrifter

Tre böcker i den hebreiska bibeln, Job, Ordspråksboken och Predikaren, representerar i sin helhet tänkesätt och uttrycksformer som hör samman med det bibliska begreppet vishet (besläktat material finns i andra bibelböcker, särskilt Psaltaren). Vid sidan av nyktra råd och iakttagelser innehåller de andaktsfulla betraktelser över Guds vishet och storhet.

Två av dem, Job och Predikaren, ger även stort utrymme åt kritiska reflexioner och frågor. I den hebreiska bibeln räknas de alla till Skrifterna (Ketuvím), den avdelning som sist blev avslutad och vann erkännande som helig skrift.

De tre vishetsskrifterna är också sena. Deras allmänna innehåll gör dem svårdaterade, men åtminstone i sin nuvarande form härrör de alla från tiden efter den babyloniska fångenskapen. De visar olika prov på den tidens sed att ge anonyma tankar en inklädnad, hämtad från gammal tradition.

Jobs bok utgår från traditioner om en from men hårt prövad man. Berättelsen får bilda ramen kring en djärv och poetiskt storslagen diskussion av tanken att olyckor är straff för synder. Inläggen kommer från Job och hans vänner, i slutet av boken från Gud själv (kap. 38–41). Sammanhanget bryts på ett ställe av en fristående dikt om visheten (kap. 28).

Ordspråksboken innehåller särskilt i början (kap. 1–9) sammanhängande poetiska avsnitt men upptas huvudsakligen av fristående tänkespråk. De kan svälla ut till längre betraktelser men består ofta av två korta rader som kompletterar varandra genom parallella eller kontrasterande påståenden (Poesi).

Boken är uppbyggd av en rad mindre ordspråkssamlingar med egna överskrifter; se 1:1; 10:1; 22:17; 25:1; 30:1; 31:1. Den slutliga samlingen har uppenbarligen vuxit fram under lång tid. Även inom delsamlingarna finns växlingar mellan gammalt och nytt material. Ordspråk från Salomos tid kan finnas i delar av boken, men traditionen har förstärkt och överdrivit förbindelsen med honom.

Predikarens bok liknar i somliga avsnitt Ordspråksbokens samlingar av vardagliga tänkespråk. Men den liknar också Jobsboken genom att ställa frågor om världsordningen, fast på ett mindre lidelsefullt sätt. En skeptisk resignation präglar framställningen.

Bokens hebreiska titel har osäker betydelse men kan tolkas som en beteckning för talare eller predikare. I texten sägs att Davids son, som var kung i Jerusalem, för ordet. Detta innebär att en historisk gestalt används som talesman av den verklige, sentida författaren. Den rike och mäktige Salomo blir en rollgestalt, som får förmedla erfarenheter av livets tomhet.

I Tillägg till GT finns några skrifter som mer eller mindre tydligt tillhör samma typ.

Salomos vishet är skriven på grekiska och bär tydliga spår av grekernas kulturtradition. Den anonyme författaren gör bibelns Salomo till sitt språkrör. Troligen verkade han i Alexandria omkring vår tideräknings början. Boken har likheter med propagandaskrifter för grekisk filosofi men står inom det judiska skriftstudiets tradition.

Dess första del har poetisk prägel och belyser bland annat hur tron på ett liv efter döden vann insteg bland judarna. Fortsättningen innehåller en utläggning av uttågsberättelsen i 2 Mos, som får illustrera avgudadyrkarnas dårskap och Guds vedergällande rättvisa.

Jesus Syraks vishet inleds i sin nuvarande form med ett företal. Där uppges att en skriftlärd jude skrev boken på hebreiska och att hans sonson, företalets författare, översatte den till grekiska efter att 132 f.Kr. ha flyttat till Egypten. Originalet bör ha skrivits i början av 100-talet f.Kr. Författaren hette Jesus och kallas efter släktens äldste kände medlem Syraks son (på hebreiska Jeshua Ben Sira). Hans verk liknar Ordspråksboken men har en mer enhetlig och personlig prägel.

Boken präglas av varm fromhet men också av en kärv och starkt patriarkalisk syn på vardagslivets angelägenheter. Ibland utvecklas, liksom i Salomos vishet, en sträng vedergällningslära. I slutet finns poetiska skildringar av naturens härlighet (42:15–43:33), de stora gestalterna i den bibliska historien (kap. 44–49) och tempelgudstjänstens skönhet (50:1–21).

Baruks bok är en samling av korta texter som lagts i munnen på Jeremias sekreterare, nämnd i bland annat Jer 32:12 ff. Den första är en botbön (1:15–3:8), den andra en sång om visheten (3:9–4:4) och den tredje en dialog mellan det sörjande Jerusalem och en uppmuntrande profetisk röst (4:5–5:9). Läran att nationella olyckor är straff för folkets olydnad utgör bokens röda tråd. Tydligen har den aktualiserats av förhållanden som påminde om Jeremias tid, kanske av den svåra krisen på 160-talet f.Kr. Boken bör då ha ställts samman kring slutet av 100-talet, men delar av materialet kan ha kommit till redan på 200-talet f.Kr. Mycket senare dateringar har också föreslagits.

Boken är inte språkligt enhetlig, men den äldsta bevarade texten är genomgående grekisk.

Jeremias brev utgjorde i äldre svenska biblar liksom i Vulgata kapitel 6 av Baruks bok, men i viktiga grekiska handskrifter är det en egen skrift. Dess innehåll är en bearbetning av bibliska motiv, utformad som ett slags predikan. Ämnet är avgudadyrkarnas dårskap. Brevet erinrar om Jer 10:1–16, men den retoriska stilen är av helt annat slag. Uppslaget att låta Jeremia föra ordet kan ha hämtats från Jer 29. Det kan inte säkert avgöras om skriften är ett grekiskt original eller en översättning från arameiska eller hebreiska. Även tillkomsttiden är okänd men bör ligga mellan 350 och 150 f.Kr.

Att läsa bibeln hjälper oss att förstå och tolka det som finns runtomkring oss. Vår kultur, vår etik och vår tro. Bibeln hjälper oss att förstå konsten, litteraturen, musiken. Och oss själva. Förhoppningsvis även vår framtid.