Brev

I många bibliska berättelser nämns brev, ofta officiella skrivelser (t ex 2 Kung 5:5–7; 10:1–7; 19:9–14). Ibland återges deras innehåll på ett sätt som tycks göra anspråk på ordagrannhet (t.ex. Esr 4:6–22; 1 Mack 12:5–23; 2 Mack 11:16–38).

Dessa anspråk är svårbedömda och måste prövas från fall till fall. Antikens historieskrivare utformade ofta själva brev och tal enligt gängse stilformer och satte in dem i sina berättelser för att ge läsaren en mera levande bild av det skildrade. Men det är möjligt att somliga bibliska författare har haft tillgång till äkta historiska dokument och återgett dem mer eller mindre noggrant.

Störst roll spelar breven i NT. De följer samtidens yttre former, som i många detaljer avviker från vår tids brev. Antikens brev inleddes med en hälsning från avsändaren till adressaten; normalt nämndes båda vid namn. De avslutades med en välgångsönskan.

Breven dikterades ofta för skrivare, och formen närmade sig därvid lätt det muntliga samtalets eller föredragets. Slutorden kunde tillfogas egenhändigt av avsändaren och fungerade då på samma sätt som namnteckningen under ett nutida brev; se t.ex. 1 Kor 16:21.

Sådana brev från kristna ledare till församlingar eller enskilda upptar en stor del av NT:s text. Flertalet av dem var avsedda att läsas upp vid mottagarförsamlingarnas sammankomster; på så sätt uppkom bruket att använda dem som texter i gudstjänsten.

I en del fall saknas brevets typiska inledning eller avslutning (Heb, 1 Joh, Jak). Detta hänger samman med att brevformen ibland, både inom och utom NT, var en förklädnad för avhandlingar, predikningar och andra litterära former (t.ex. 2 Mack 1:10; inledningen till Jer br; Upp 1:4).

Filosofiska och religiösa skrifter kunde utformas som brev av historiska personer. Syftet är i sådana fall svårt att klarlägga. Rena förfalskningar förekom, men man kunde också utnyttja föregångarens namn utan avsikt att vilseleda, till exempel för att tillämpa hans tankar i en ny situation eller markera att man ställde sig under hans auktoritet.

I NT finns en rad brev som enligt somliga nutida forskares uppfattning är skrivna av andra personer än de uppgivna författarna. Till dessa brev hör Jak, 1–2 Pet och Jud. Paulus författarskap till Ef, Kol, 2 Thess och i synnerhet till 1–2 Tim och Tit har också varit omstritt. I en del av dessa fall kan en skrivare ha utformat brevet självständigt på uppdrag av den författare som uppges och med stöd av hans utkast. I fråga om Heb och 1–3 Joh är läget ovisst redan därför att inga författarnamn uppges i brevens egen text.

Om alla breven, liksom om NT:s övriga skrifter, gäller att överskrifterna har tillfogats först när man samlade och skrev av texterna. Samlings- och avskrivningsarbetet kan också ha medfört att brevtexter med olika bakgrund har fogats samman med varandra. Flera forskare har på den grunden trott sig kunna återfinna delar av annars förlorade paulusbrev i bland annat 2 Kor (jfr not till 6:14–7:1).

Frågan om de nytestamentliga brevens tillkomsttid är invecklad bland annat på grund av oklarheterna om deras författare. Är traditionens uppgifter riktiga sätter respektive författares död en gräns för dateringen; i annat fall kan gränsen sättas mycket senare.

En rad brev som säkert har utformats av Paulus personligen, 1 Thess, 1–2 Kor, Gal, Rom, är tillkomna under 50-talet e.Kr., tiden för den händelseräcka som beskrivs i Apg 17–28 och som notiser i breven kan anknytas till (se noter till Apg 17:14 f.; 19:21; Gal 1:2 med vidare hänvisningar).

Av de så kallade fångenskapsbreven (jfr not till Ef 3:1) anses Fil och Filem allmänt vara författade av Paulus och tillhöra samma period, möjligen en något senare fas av den (fångenskapen i Rom). Om Paulus själv har utformat även Kol och Ef måste de dateras på liknande sätt. I annat fall tillhör de den period då evangelierna vanligen anses ha skrivits, från 60-talet till det första århundradets slut. Eftersom Jak och 1 Pet delvis har likartat innehåll kan samma slags resonemang föras om dessa brev (jfr noter till Jak 1:1; 1 Pet 1:1).

Bland de övriga finns några som ofta dateras ännu senare (in på 100-talet) av sådana forskare som inte godtar deras författaruppgifter: Jud, 2 Pet, 1–2 Tim, Tit (om de tre sistnämnda skrivits av Paulus måste detta ha skett under de sista åren av hans liv och efter den vistelse i Rom som nämns i Apg 28:30). Däremot citeras Heb i en skrift från 90-talet och måste alltså ha kommit till tidigare, ovisst när.

De tre Johannesbreven bör att döma av tankevärld och uttryckssätt ha sitt ursprung i närheten av Johannesevangeliet, vars slutliga utformning flertalet forskare förlägger till 90-talet.

Att läsa bibeln hjälper oss att förstå och tolka det som finns runtomkring oss. Vår kultur, vår etik och vår tro. Bibeln hjälper oss att förstå konsten, litteraturen, musiken. Och oss själva. Förhoppningsvis även vår framtid.