Theodor Kallifatides mormor och Matteus 6:11 – Om vårt ”morgondagliga” bröd.

Lars Rydbeck, Lunds universitet

I vår psalmbok finns tre versioner av bönen ”Fader vår” (Matt 6:9-13). När det gäller brödsbönen (Matt 6:11, ton arton hemon ton epiousion dos hemin semeron på Nya testamentets originalspråk grekiska), säger 1981 års översättning av Nya testamentet: ”Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer”. Den traditionella översättningen från Olaus Petris tid lyder som bekant: ”vårt dagliga bröd”. Den översättning som i dag används i kyrkorna, den så kallade ekumeniska, lyder: ”det bröd vi behöver”. Min text ger ett oväntat stöd åt 1981 års översättning.

De två huvudöversättarna av 1981 års översättning, Harald Riesenfeld och Jonas Palm, fann också att ”vårt bröd för dagen som kommer” var den översättning som verkligen återgav vad som står i det grekiska originalet. Men den gången för snart trettio år sedan var det väldigt få gudstjänstbesökare som förstod vad som menades med ”ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer”.

Den grekiska kulturen och språket präglas av en stark känsla för kontinuitet. Den svenske författaren Theodor Kallifatides publicerade i augusti 2010 minnesboken Det gångna är inte en dröm. I den berättar Kallifatides, att han år 1941 bodde hos sin mormor och morfar i byn Molai på Peloponnesos. Alla svalt. De hade inget annat att äta än mandlar: ”Vi var experter på mandlar. Vi åt dem råa, stekta, kokta, grillade, skalade, saltade, sockrade”. Theodoros längtade varje dag efter bröd. Han fick då rådet av mormor att varje kväll till sin vanliga kvällsbön (vilken det nu var?) lägga en bön om ”bröd för morgondagen”. Har brödet kommit? frågade Theo på morgonen så fort han vaknade.

För oss senkomna som undrar över vad det grekiska adjektivet epiousios (Matt 6:11) egentligen betyder (antingen ”till”, på grekiska epi + ”vara”, på grekiska einai; eller ”till”, på grekiska epi + ”komma”, på grekiska ienai) är det viktigt att få denna påminnelse om hur vår moderna bräckliga kunskap om antik grekisk kultur och grekiskt språk plötsligt kan illumineras av livserfarenheter i vår egen mer eller mindre samtida värld.

Mormor bad varje kväll sin Pater hemon, ”Fader vår”. Hennes råd till lille Theodoros att be om ”bröd för morgondagen” vittnar tydligt om hur hon uppfattade det grekiska adjektivet epiousios. För henne är ho epiousios artos lika med ho tes epiouses hemeras artos, ”den kommande, påföljande dagens bröd”. Det är detta som står hos Matteus i kapitel 6, när vi, med Czeslaw Milosz i dikten ”Läsning”, ”långsamt uttalande varje stavelse, lär känna språkets rätta värdighet”: Ton arton hemon ton epiousion dos hemin semeron, ”Ge oss redan idag (ett löfte om) bröd för morgondagen”.

Theodor Kallifatides mormor ger denna översättning en Sitz im Leben (tyska, ”plats i livet”, "livssituation"; termen används ofta av bibelvetare som en beteckning på den typ av situation som en text används i). En livssituation som också idag präglar många människors liv; varje kväll är cirka en miljon barn tvungna att gå och lägga sig hungriga.

[Denna text publicerades ursprungligen i RIT (lundateologernas elektroniska tidskrift) och har bearbetats något före publicering på denna hemsida.]

Arkiv