Fordom, när vi voro barn, trälade vi under falska gudamakter, men Gud har frigjort oss och upptagit oss till sina barn. Galaterna böra taga vara på denna sin frihet och behålla samma sinnelag mot aposteln som förr, utan att låta sig vilseledas av andra. Träldomen under lagen och friheten i Kristus hava sina förebilder i Hagar och Sara.
1Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; 2ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt. 3Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens ”makter”. 4Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 6Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: ”Abba! Fader!” 7Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
8Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar. 9Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma ”makter”, under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? 10I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. — 11Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
12Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när. 13I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder. 14Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv. 15När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig. 16Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! 17Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, de vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem. 18Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder, 19I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. 20Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
21Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger? 22Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru. 23Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet. 24Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. 25Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. 26Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder. 27Så är ju skrivet:
Jubla, du ofruktsamma,
du som icke föder barn;
brist ut och ropa,
du som icke bliver moder.
Ty den ensamma skall hava många barn,
flera än den som har man.
28Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var. 29Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu. 30Dock, vad säger skriften? Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.
31Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.