 |
 |
|
Är Höga visan en förklädd framställning av Israels förhållande till Gud eller en osminkad skildring av den kroppsliga kärleken mellan en man och en kvinna?
Bild: ETC Bild
Björn Barlach om bearbetningen:
Detta är en starkt förkortad och egensinnigt redigerad avskrift av Salomos Höga Wisa från en i s.k. frakturstil, år 1802 i Götheborg tryckt BIBLIA, som jag mest av en slump fått i min hand. Bibelsällskapet har sedan kontrollerat mot 1703 års originalupplaga.
Bearbetningen gick så till, att först skrev jag noggrant och bokstavstroget in texten i min dator. Därefter försåg jag den med vår tids stavningssätt (th till d; w till f; fw och w till v; fåt till fått osv.) och med ny interpunktion. Kolon och semikolon, som i äldre tid hade en delvis annan funktion än nu, har ersatts med mer ändamålsenliga kommatecken och punkter.
Däremot har grammatiska egenheter i allmänhet fått stå kvar, som t.ex. "Jag skulle låta minom vän upp" med betydelsen "låsa upp åt min vän", där "minom" genom dativändelsen (minom = åt min) tar väl hand om hela innebörden. Dubbel genitiv av typ "sins muns kyssande" har oförändrat fått stå kvar.
Meningsbyggnad och ordval är oförändrade med undantag för orden "mirrham", "hannog", "nafle" och "samt (med)", som för förståelsens skull ersatts med myrra, honung, navel och samman (med).
I det självsvåldiga syftet att tillföra utveckling och viss dramatisk kraft, har jag låtit somliga partier byta plats. Likaså (och därför) har kapitelindelningen strukits. Vidare sägs inte klart ut i bibeltexten vem som för talan i dialogen. Det är sålunda efter eget skön som jag fördelat replikerna mellan de båda älskande och kören.
|
|
|
|
Med anledning av 300-årsminnet
presenterar vi här Karl XII-bibelns version av
Salomos Höga Wisa
(Höga visan)
i bearbetning av författaren Björn Barlach, utgiven av Svenska Bibelsällskapet till Bibelns dag 2003. Kommentarer av professor Christer Åsberg, Svenska Bibelsällskapets översättningsenhet.
Denna text går utmärkt att sceniskt framföra för äldre (och mer avancerade) elever. Här ges prov inte bara på en 300 år gammal svenska, utan också på Höga visans poetiska och ofta djärva bildspråk.
Ett dramatiseringstips för något yngre elever är utdrag ur Höga visan från Bibel 2000.
Salomos Höga Wisa
| Hon |
Han kysse mig med sins muns kyssande. |
| Han |
Din bröst äro ljuvligare än vin. |
| Hon |
Ditt namn är en utgjuten salva, därför hava pigorna dig kär.
Drag mig efter dig, så löpe vi. |
| Han |
Vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin. |
| Hon |
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter. |
| Han |
Si, min vän, du är dejelig. Dejelig är du. |
| Hon |
Min vän är mig ett knippe av myrra, det emellan min bröst hänger. |
| Han |
Si, min vän, vår säng grönskas. Dejelig är du och ljuvlig. |
| Hon |
Jag är ett blomster i Saron och en lilja i dalenom. |
| Han |
Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna. |
| Hon |
Min vän är lik enom råbock eller ungom hjort. Si, han står bak vår vägg och ser genom fenstret och gluggar genom gallret.
Min vän säger till mig: |
| Han |
Statt upp, min kära, min dejeliga, och kom hit. Ty si, vintren är förgången, regnet är överståndet och är sin väg. Blomstren äro utgångne på markene, vårtiden är kommen och turturduvan låter sig höra i vårt land. Fikonaträdet är knoppat, vinträd blomstras och giva sin lukt. Statt upp, min kära, och kom, min dejeliga, kom hit. |
| Hon |
Min vän är min, och jag är hans, den där beter ibland roser. In till dess att dagen sval varder och skuggarna avvika, vänd om. Bliv såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen. |
| Han |
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, att I icke uppväcken eller omaken mina käristo, till dess henne själv lyster. |
| Hon |
Jag sökte om nattena i mine säng, den min själ kär hade. Jag sökte, men jag fann honom intet. |
| Kör |
Vart är då din vän gången, o du dejeligasta ibland kvinnor? |
| Hon |
Jag vill stå upp, och gå omkring i staden, på gator och gränder, och söka den min själ kär haver. |
| Kör |
Vart är då din vän gången, o du dejeligasta ibland kvinnor? |
| Hon |
Jag sökte, men jag fann honom intet. Mig funno väktarna, som kring om i staden gå: Haven I icke sett den min själ kär haver?
Då jag kom litet fram om dem, så fann jag den min själ kär haver. Jag håller honom och vill icke övergiva honom, till dess jag haver honom in uti mins moders hus, uti mins moders kammar. |
| Han |
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, att I icke uppväcken eller omaken mina käristo till dess henne själv lyster. |
| Kör |
Ho är denna, som uppgår utur öknene såsom en rök av myrra, rökelse och allahanda apotekares pulver? |
| Han |
Si, min kära, du är dejelig, si, dejelig är du.
Din ögon äro såsom duvo ögon, emellan dina lockar.
Ditt hår är såsom getahjordar, som klippte äro på det berget Gilead.
Dina tänder äro såsom hjordar med avklippta ull, som tvagne komma utur vattnet, vilke allesamman äro havande med tvillingar, och ingen av dem är ofruktsam.
Dine läppar äro såsom ett rosenfärgat snöre, och ditt tal ljuvligit.
Dine kinder såsom skörden på granatäpplet emellan dina lockar.
Din hals är såsom Davids torn, där tusende sköldar uppå hänga.
Din tu bröst äro såsom två unga rå-tvillingar, vilke ibland roser i bet gå. |
| Hon |
Till dess dagen sval varder och skuggarna avvika, jag vill gå till myrraberget och till rökelsehögen. |
| Han |
Kom, min brud, ifrån Libanon. Träd hit ifrån lejonens boning, ifrån de leoparders berg.
Du haver tagit mig hjärtat bort, min syster, kära brud.
Huru dejelig äro din bröst, min syster, kära brud. Din bröst äro lustigare än vin och din salvos lukt övergår alla örter.
Dine läppar, min brud, äro såsom drypande honungskaka. Honung och mjölk är under dine tungo och din kläders lukt är såsom lukt af Libanon.
Din frukt är såsom en lustgård av granatäpple med ädla frukter, cyper med nardus. Nardus med saffran, kalmus och kanel med allahanda Libanons trä; myrra och aloe med alla bästa örter.
Min syster, kära brud, du är en tillsluten örtegård, en tillsluten källa, en förseglad brunn. Såsom en örtegårds brunn, såsom en brunn med levande vatten, det av Libanon flyter. |
| Hon |
Statt upp nordanväder, och kom sönnanväder, och blås igenom min örtegård, att hans örter måga drypa. Min vän komme uti sin örtegård, och äte sina ädla frukter. |
| Han |
Jag kom, min syster, kära brud, uti min örtegård; jag haver mitt myrra samman med mina örter uppskurit. Jag haver ätit mine honungskako, samman med minom honung. Jag haver druckit mitt vin med mine mjölk. Äter, mine käre, och dricker, mine vänner, och varder druckne. |
| Hon |
Jag ville taga dig och hava dig uti mins moders hus, där du mig lära skulle. Där ville jag skänka dig kryddat vin och must av min granatäpple. |
| Han |
Din längd är lik vid ett palmträ och din bröst vid vindruvor. Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt och fatta dess kvistar. Lät din bröst vara såsom druvor på vinträ och lukten av dine näso såsom äpple. |
| Hon |
Jag sover, och mitt hjärta vakar. Där är mins väns röst som klappar. |
| Han |
Låt upp åt mig, min kära, min syster, min duva, min fromma, ty mitt huvud är fullt med dagg, och mine lockar fulle med nattenes droppar. |
| Hon |
Jag haver avklätt min kjortel, huru skulle jag åter kläda den på igen? Jag haver tvagit mina fötter, huru skulle jag besmitta dem igen?
Men min vän stack sina hand in igenom ett hål, och mitt liv darrade därvid. Då stod jag upp, att jag skulle låta minom vän upp. Mina händer drupo av myrra, och myrra lopp över min finger på stängelen åt låset.
Och då jag minom vän upplåtit hade, var han borto och sin väg gången. Jag sökte honom, men jag fann honom intet. Jag ropade, men han svarade mig intet.
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, finnen I min vän, så säger honom att jag för älskog krank ligger. |
| Kör |
Vad är din vän före andra vänner, o du allradejeligasta ibland kvinnor?
Vad är din vän före andra vänner, att du så haver besvurit oss? |
| Hon |
Hans huvud är det bästa guld, hans hår är krusat, svart såsom en korp. Hans ögon äro såsom duvoögon vid vattubäckar, hans kinder äro såsom apotekares växande örtesängar, hans läppar äro såsom roser, de där drypa av flytande myrra. Hans liv är såsom rent elfenben besatt med siafirer. Hans ben är såsom marmors pelare. Hans hals är söt och ganska lustig. En sådana är min vän. Min vän är sådana, I Jerusalems döttrar. |
| Han |
Din hals är såsom ett elfenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim, din näsa är såsom tornet av Libanon, vilket sig vänder emot Damaskon. Håret på ditt huvud är såsom konungens purpur i fållor bunden. |
| Hon |
Såsom ett äppleträ bland skogsträ, så är min vän bland sönerna. Jag sitter under dens skugga som jag begärar och hans frukt är minom hals söt.
Han haver mig in uti vinkällaren och kärleken är hans baner över mig. Han vederkvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äpple. Ty jag är krank av älskog.
Hans vänstra hand ligger under mitt huvud och hans högra hand omfamnar mig. |
| Han |
Ditt sköte är såsom en rundad skål, den aldrig dryck fattas. Din buk är såsom en vetehop, omsatt med roser.
Din tu bröst är äro såsom två unge rå-tvillingar. |
| Hon |
Mina händer drupo av myrra och myrra lopp över min finger. |
| Han |
Huru dejelig och huru ljuvlig är du, min kära, i vällust. |
| Kör |
Ty kärleken är stark såsom döden och fast såsom helvetet. Dess (eller: Alla) glöd är brinnande och en Herrans låge. |
© Björn Barlach
|
|
|
