 |
|
Likheterna
mellan de olika religionerna är tydligare än
man tror. Många figurer ur Gamla Testamentet, som
Noa och Mose finns omnämnda både i koranen
och bibeln.
|
|
|
|
 |
Religion
Dagens
religionsundervisning är av allmänorienterande karaktär
där världsreligionerna gås igenom på få
timmar. Det finns stora risker att det blir svepande och ytligt.
På flera högstadier och gymnasier tillämpar man så
kallade religionsfördjupningar: mindre elevgrupper koncentrerar
sig på en enda religion och presenterar den i kursens slut.
Andra religions- och SO-kurser betonar jämförelsen mer.
Alla elever läser då världsreligionerna parallellt
och betonar likheter och skillnader. Av pedagogiska och andra skäl
är det bättre att betona likheterna än skillnaderna
mellan olika religioner. Skillnaderna får ändå
stort utrymme i massmedier, till exempel vid konflikter av religiös-politisk-kulturell
art. Dessutom bygger fördomar alltid på olikheter och okunskap,
inte på likheter och kunskap.
Betoning på kristendomen
Det finns också skolor/arbetslag/lärare som i religionskurserna
har haft en tydlig betoning på kristendomen, vårt lands
huvudreligion och kulturbärare. Detta har då skett på
en ickekonfessionell grund, enligt gällande styrdokument.
De tips som här följer gäller studiet av kristendomen:
Större diskussionsfrågor
Bibelns syn
Studiebesök
Jesu
liknelser
Ordkunskap
Allmän bibelkunskap
Jesus i Koranen
Kristendomen och andra religioner
När det handlar om kopplingen mellan kristendomen/bibeln och
andra religioner är den lättast att göra med judendomen
och islam. Att judendomen och kristendomen är närbesläktade
är nog allmänt känt, men faktum är att även
mellan islam och kristendomen är parallellerna tydligare än
man ofta tror. I Koranen finns mycket vi känner igen från
bibeln, inte minst när det handlar om personer. Flera av de gammaltestamentliga
figurerna, som Noa och Mose, finns omnämnda, och Abraham räknas
ju som stamfar såväl hos judar, kristna som muslimer. Självaste
Jesus finns ju också med i Koranen, även om han där
är profet och inte Guds son. Detta förhållande kan
vara ett bra startskott när man undervisar i "kulturell
och religiös samexistens".
|
|
|