Teodicéproblemet

Barn och ungdomar har ofta funderingar kring det s k teodicéproblemet, även om de kanske inte alltid vet att det är det de har. Sätten på vilka de formulerar sina frågor är förstås mer vardagliga än filosofiska:

Hur kan det finnas ondska, sjukdomar
och annat lidande i världen
om det finns en god Gud?

Det är en svår fråga som de flesta religioner måste brottas med, och som man också genom historien försökt besvara på olika sätt även inom den kristna världen. Många ser existensen av allt jordiskt elände t o m som ett bevis för att Gud inte existerar. Rent psykologiskt är det också lättförklarat att människor antingen närmar sig Gud, eller söker sig bort från honom, efter exempelvis stora katastrofer.

Teodicéproblemet bygger på två förutsättningar (premisser):
1. Gud är god – alltså Gud vill göra gott
2. Gud är allsmäktig – alltså Gud kan göra gott

Hur är då elände möjligt?

Människan vill gärna försöka besvara den här frågan. Rent filosofiskt är det dock en omöjlighet för oss att få det att gå ihop. Vi vet att det finns elände, och då kan alltså inte premisserna stämma till hundra procent.

Olika synsätt
I Bibeln kan man hitta stöd både för uppfattningen att Gud inte är den enda kraften (och att allsmäktigheten därmed påverkas) och att Guds handlingar inte alltid är sådana att vi människor uppfattar dem som goda (även om de är det).

Jämför hur föräldrar i uppfostringsroller ofta ses som stränga, eller elaka, av sina okunniga barn, även om föräldrarna alltid har goda avsikter. Men det är en lösning som vi i regel inte kan acceptera. Tillspetsat innebär det nämligen att det någonstans finns en positiv mening med hungrande människor, krig och terrorattentat.

Till viss del har detta med vår Gudsbild att göra, och den har skiftat genom historien. Vi hade t ex en "strängare" Gud på 1800-talet jämfört med idag. Gudsbilden i början på 2000-talet i Sverige är relativt mild; Gud ses som faderlig, försonande och förlåtande. Se också 1 Moseboken 50:20-21.

Ett annat sätt att försöka lösa teodicéproblemet är den deistiska tanken, som företräddes av bl a den franske tänkaren Voltaire. Den går ut på att erkänna Gud som ingenjören bakom allt, som världsalltets skapare, men att han därefter inte befattar sig med den värld han har bildat. Det som styr skeendet på jorden är människans helt fria vilja och den självgående "naturen". Deismen var modern i 1700-talets upplysning, en period när man skulle förklara allting rationellt och förnuftigt.

I Bibeln behandlas problemet med ondskan framför allt i Jobs bok. Historien om den hårt prövade Job är en av Gamla testamentets starkaste böcker, och faktiskt relativt lätt för elever att ta till sig. I Nya testamentet tillskrivs det onda en mot Gud fientlig makt, "Djävulen", "Frestaren", "Satan". Det onda uppfattas där inte som Guds vilja. Människan har fått möjligheten att välja mellan gott och ont.

Teodicé som ett filosofiskt problem
Teodicéproblemet, som också kallas Det ondas problem, har genom historien sysselsatt många filosofer. I anslutning till en genomgång av teodicéproblemet kan eleverna dels redogöra för hur olika filosofer försökt lösa teodicéproblemet (t ex Herakleitos och von Leibniz), dels försöka ge sitt eget svar på hur det går ihop.

Samarbeta med religions- och svenskläraren. Låt eleverna läsa Candide (av Voltaire) och Robinson Crusoe, eller åtminstone delar av dem. I Robinson Crusoe förekommer en mycket intressant dialog mellan Robinson och Fredag där teodicéproblemet uttrycks. Det är en lättläst text som eleverna kan arbeta med genom att först läsa den, sedan arbeta i grupp eller enskilt med några uppgifter.

En stor filosofisk fråga för elever att fundera på: Blir världen aldrig god? Eller ska frågan kanske formuleras Blir människan aldrig god?