1700-talet

Jesper Svedberg (1653–1735) var biskop av Skara och Amerika (!) och en outtröttlig kämpe för bibelns spridning till alla. Han ville att man skulle göra en ny översättning som skulle komma den hebreiska och grekiska grundtexten närmare än Gustav Vasas bibel. En kommitté tillsattes, men dess förslag röstades ner av prästerskapet.
 
1703 utkom Karl XII:s bibel, som var en praktbibel i folioformat. Men översättningen var i princip densamma som 1541 års bibel. Den spreds först till alla kyrkor och efter hand, under 1800-talet, till var man.
 
Den första upplagan lär ha varit tryckt i 4000 exemplar. Ofta finns det fortfarande en "Karl XII-bibel" i församlingskyrkorna. En hel del finns också hos privatpersoner, men nästan alltid är den vackra bilden av "hjältekonungen" som fanns i början utriven. Den hade man helst på väggen. Stilen låg i tiden; bibeln var stram och ren till sin karaktär och innehöll få övriga bilder.
 
Karl XII var själv en flitig bibelläsare. Han läste bibeln från pärm till pärm. 1708 berättar hans historietecknare Jöran Nordberg att kungen "läst bibeln fyra gånger igenom och med egen hand uppgivit dag och datum när han begynt och när han slutat, men sedan tog han det bladet bort av orsak, som hans egen utlåtelse var, någon skulle kanske tänka att jag ville skryta därmed".
 
Bibelläsande blir den enskildes sak
Under 1700-talet kom pietistiska strömningar in i landet och angelägenheten för den enskilde att läsa sin bibel ökade. I konventiklar samlades de troende och läste bibeln och hade bibelsamtal tillsammans – så länge det var tillåtet.
 
Intresset kretsade kring den egna själens frälsning och Nya testamentet kom i fokus på ett nytt sätt. Man använde sig gärna av något som kallades för språklådan, som var en ask som innehöll lappar med bibelord. Man tog en lapp på måfå och läste den som ett särskilt tilltal från Gud.
 
Också under detta århundrade försökte bibelteologer att få översättningar som var gjorda direkt från grundspråken accepterade. Mest kända av översättarna är kanske far, son och sonson Gezelius, alla med förnamnet Johannes, som under ett halvt sekel kämpade för att översätta och utge en "ny" bibel. Motståndet från prästerskapet var dock kompakt.
 
Bland språkmän, och också bland vissa teologer, började man dock tala om nödvändigheten av en språklig revision av bibeln. 1786 bildades Svenska Akademien och 1753 hade Vitterhetsakademien bildats.
 
Exegetisk forskning blev samtidigt allt populärare. Det slutade med att Gustav III 1773 tillsatte en bibelkommission med 20 medlemmar, de mest berömda var Carl von Linné och språkkännaren Johan Ihre. Ingen kunde ana att den skulle sitta i 144 år.

Att läsa bibeln hjälper oss att förstå och tolka det som finns runtomkring oss. Vår kultur, vår etik och vår tro. Bibeln hjälper oss att förstå konsten, litteraturen, musiken. Och oss själva. Förhoppningsvis även vår framtid.