Bibelns tillkomst

Författarna till bibeln visste inte att det var Bibeln de skrev. Tänk dig bibeln som en gigantisk mosaik. Alla bitar har sin egen plats, men ingen kan ensam återge helheten. Här ryms de mest skiftande typer av litteratur, från kärlekslyrik till lagtexter. Här finns historieskrivning, äventyrsberättelser, profetiska brandtal, resebrev med personliga hälsningar, allt indelat i två huvudavdelningar.
 
Gamla testamentet handlar om Israels folk och dess kamp med Gud och livet. Nya testamentet berättar om Jesus från Nasaret och hur den unga kyrkan förde budskapet om hans liv och lära vidare.
 
Därtill kommer Apokryferna eller "de deuterokanoniska skrifterna" med sina elva böcker. Dessa böcker placeras ofta mellan Gamla testamentet och Nya testamentet.
 
Jesus skrev ingenting
Bibeln började som ett talat ord. Den muntliga berättartraditionen runt Medelhavets östra stränder har tusenåriga traditioner. Man samlades kring eldarna och berättade för varandra, och det var nödvändigt att kunna konsten att komma ihåg utantill, att memorera.
 
När Jesus kom talade han arameiska, som var folkets språk. Man lyssnade ofta intresserat, men också med stor misstänksamhet. Hans apostlar och lärjungar vandrade ut och predikade, undervisade och förklarade de heliga skrifterna.
 
Men man fick inte hitta på själv, inte lägga till eller dra ifrån. Det man sett och hört skulle överlämnas oförvanskat. På så sätt fördes berättelserna vidare.
 
Från ord till skrift
Det är omöjligt att med säkerhet veta hur Gamla testamentet blev den samling av böcker som vi känner till. På 400-talet f.Kr. började man samla delar av det bibliska materialet, men vissa bibelord har rötter ända från 1000-talet f.Kr.
 
De första kristna läste regelbundet ur Gamla testamentet vid sina sammankomster. Eftersom de bekände sig till Jesus blev det naturligt att lägga till berättelser om hans liv och lära. Till en början skedde det i form av ögonvittnesskildringar från någon som kände Jesus under hans livstid.
 
Men allteftersom församlingarna växte och ögonvittnena dog blev det nödvändigt att skriva ner dessa berättelser. Så tillkom de fyra evangelierna enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
 
Kyrkan fastställde Nya testamentet
Det var kyrkan själv som fastställde bibelns omfång. Kyrkan fanns ju före bibeln. Ända från urkristen tid hade människor döpts, samlats till gudstjänst och firat nattvard,
 
Vid kyrkomötet i Laodikeia, 363 e.Kr., enades kyrkan om vilka böcker som skulle ingå i Nya testamentet. Kyrkorna var framför allt angelägna om att de dokument som togs med i Nya testamentet verkligen var vittnesskildringar och erfarenheter som förmedlats av apostlarna, de som levt närmast Jesus och varit ögonvittnen till hans verk.
 
Både Gamla och Nya testamentet betraktades av kyrkan som Guds ord. Hela samlingen av böcker var inspirerad av Gud och var kyrkans auktoritet i fråga om sann tro och kristet liv. 

Att läsa bibeln hjälper oss att förstå och tolka det som finns runtomkring oss. Vår kultur, vår etik och vår tro. Bibeln hjälper oss att förstå konsten, litteraturen, musiken. Och oss själva. Förhoppningsvis även vår framtid.