Att översätta texter som är uppemot 3000 år gamla från hebreiska till naturlig och vacker svenska är ett gigantiskt arbete. Så omfattande att Bibelkommissionens arbete ibland beskrivits som en vetenskaplig och humanistisk prestation.

Enligt direktiven skulle översättningen så noggrant som möjligt återge grundtextens mening. Det var ett brett upplagt, tvärvetenskapligt arbete där teologer, hebraister, arkeologer, språkvetare, historiker och en rad andra specialister arbetade sida vid sida under närmare 30 år.

 

Man strävade även efter att låta bibelns olika böcker få behålla sina stilistiska karaktärer; Markus låter inte som Lukas i ursprungstexterna, Jeremia har stildrag som skiljer sig från Jesaja. Även i översättningen till svenska får dessa olika stildrag synas. Sådana hänsyn tog man inte på samma sätt vid tidigare översättningar. Redan från början engagerade därför Bibelkommissionen några av landets mest erkända författare och stilister. Detta för att skapa en hög nivå på språket.

 

Akademiker och skönlitterära författare hade kompletterande arbetsmetoder och kunde lösa ett problem från olika utgångspunkter. När översättaren sökte den exakta betydelsen i ett ord sökte författaren det ord som bäst förmedlar detta till nutida svenska. Under arbetets gång visade sig denna dubbla granskning vara fruktbar. Och arbetsformen har rönt stor internationell uppmärksamhet.

 

Att väga ord på guldvåg
Många föreställer sig språket som något fast och enhetligt, där ett och samma ord alltid betyder samma sak, oavsett i vilket sammanhang och vilken mening det förekommer. Men så är inte alltid fallet. Det är ofta det sammanhang där ordet förekommer som anger dess exakta betydelse eller hur det ska tolkas.

 

Idag skulle det vara tekniskt möjligt att skriva in hela bibeln på hebreiska (Gamla testamentet) och grekiska (Nya testamentet) i en dator, bestämma hur varje enskilt ord skulle översättas till svenska och därefter låta datorn genomföra översättningen. Men en sådan datoröversättning skulle i stora stycken bli obegriplig och omöjlig att förstå. Detta beror på att språket inte är konkordant det vill säga fast och enhetligt. Ord har inneboende nyanser.

 

Men översättare måste inte bara ta hänsyn till språkliga problem, utan även till hur översättningen ska bibeln ska brukas och hur texten kommer att fungera i praktiken. En text som ska läsas högt ställer något andra krav än den som läses tyst. Översättarnas utkast granskades därför av utomstående experter och referensgrupper. Allt detta tog tid. Varje ord skulle vägas på guldvåg.