”Den Väldi­ge” åter­ger i den­na översätt­ning ett ålder­dom­ligt hebre­iskt guds­namn, Shaddáj, vars egent­li­ga be­ty­del­se är okänd. Möjli­gen häng­er nam­net sam­man med ett ac­ka­diskt ord för ”berg”. Sep­tu­a­gin­ta översätter nam­net på fle­ra sätt, ibland med or­det pan­to­krátor ”allhärs­ka­ren” (som van­li­gen står för ”Se­ba­ot”). Vul­ga­ta åter­ger of­tast nam­net med (déus) omnípo­tens ”den allsmäkti­ge (Gu­den)”, en tolk­ning som över­ta­gits i äld­re svens­ka bib­lar. I före­lig­gan­de översätt­ning har däre­mot en me­ra allmän term valts, som kan fun­ge­ra när nam­net i grund­tex­ten används i ett slags ord­lek (Jes 13:6; Jo­el 1:15) och som in­te ge­nom en alltför bestämd och pre­ci­se­rad in­nebörd säger mer än ori­gi­na­let.