• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Värld, världslig

Or­det ”värld” är sällan svårförståeligt i GT. Ut­tryck som ”he­la värl­den” och ”värl­dens ände” används för att ange vid­den av Guds makt. I bak­grun­den finns den dåti­da världs­bil­den. Jor­den tänk­tes som en rund ski­va, vi­lan­de på pe­la­re i ett ofant­ligt om­gi­van­de hav. Däröver välv­de sig him­lens ku­pa, ovanför vil­ken Gud ha­de sin tron. Det gam­la Is­ra­el de­la­de alltså med många and­ra folk den själv­kla­ra känslan att värl­den el­ler jor­den var klart av­gränsad och att man själv be­fann sig i dess cent­rum (jfr ut­tryc­ket ”värl­dens na­vel”, Hes 38:12). Re­li­giöst avgöran­de blev emel­ler­tid tan­ken att värl­den tillhör Her­ren och att han är dess rättmäti­ge härs­ka­re (Ps 24:1).

I NT råder större oklar­het, på grund av föränd­ring­ar som in­te gäller den fy­sis­ka världs­bil­den ut­an den re­li­giösa. Det svens­ka or­det värld mot­sva­rar fle­ra oli­ka ord i NT:s grund­text. Ett av dem, oik­ouméne, be­teck­nar den be­bod­da el­ler ci­vi­li­se­ra­de värl­den. Det kan användas om he­la mänsk­lig­he­ten (Matt 24:14), men ibland åsyf­tas det ro­mers­ka im­pe­ri­et el­ler and­ra av­gränsa­de kul­turkret­sar (t.ex. Luk 2:1; Apg 17:6). Or­det ska­pel­se, ktísis, kan också åter­ges med ”värl­den” (t.ex. Heb 9:11). Båda des­sa ut­tryck kan ut­an svårig­het an­kny­tas till gam­mal­tes­ta­ment­ligt tänkesätt.

Ett an­nat ord, aión, syf­tar däre­mot i förs­ta hand på tidsåld­rar som världsförlop­pet en­ligt apo­ka­lyp­ti­kens tänkesätt kan in­de­las i. Därmed upp­står en skill­nad mel­lan den nu­va­ran­de till­va­ron, ”den­na värl­den”, och den som vid­tar ef­ter Guds dom på den sista da­gen, ”den kom­man­de värl­den”. Be­grep­pen ”tid” och ”värld” har därmed kom­mit i närhe­ten av varand­ra.

Den nu­va­ran­de värl­den el­ler tidsåldern är en­ligt NT i hu­vud­sak fördärvad. Den är full av on­da människor, som de krist­na in­te får an­pas­sa sig ef­ter (Rom 12:2), och den behärs­kas av on­da mak­ter. Djävu­len kan därför kal­las ”(den­na) värl­dens härs­ka­re” (Joh 12:31; 14:30; jfr 1 Joh 5:19). I det­ta sam­man­hang används of­ta gre­ker­nas van­li­ga ord för ”värld”. Det­ta ord, kósmos, ha­de i gre­kis­kan en god klang och an­tyd­de att värl­den präglas av skön och me­nings­full ord­ning. I NT fasthålls också tan­ken att den från början är Guds go­da ska­pel­se, som Gud ännu äls­kar och vill rädda ge­nom Kristus. Trots det­ta kan kósmos be­teck­na den del av till­va­ron som är skild från Gud och fi­ent­lig mot ho­nom (t.ex. Joh 15:18 f.; 1 Kor 11:32; Gal 4:3). Or­det blir då jämförligt med and­ra be­teck­ning­ar för det som är ont och fördärvat, t.ex. ”köttet”. Även det sistnämn­da or­det kan därför ibland åter­ges med ”värl­den” el­ler ”världs­lig” (t.ex. 2 Kor 10:1-3).

Dagens bibelord

Psalm 27

27 1Av David.

Herren är mitt ljus och min räddning,
vem skulle jag frukta?
Herren är ett värn för mitt liv,
vem skulle jag bäva för?
Ps 27:1