Uttrycket används på flera sätt i bibeln, bl.a. som en vardaglig kvalitetsbeteckning för t.ex. stenar (1 Kung 5:17) och soldater (1 Kung 12:21). Vanligen har det en mer personlig klang. Någon, oftast Gud, har fällt ett betydelsefullt avgörande. Det kan betraktas som både känslouttryck och viljeyttring. Att vara utvald är att vara älskad av Gud; valet styrs av hans fria vilja.

I denna mening har Gud utvalt personer som spelar en betydelsefull roll i hans planer, t.ex. Abraham (1 Mos 18:19), Jakob (Ps 105:6), David (Ps 78:70), Salomo (Vish 9:7) och Jeremia (Jer 1:5). Även den persiske kungen Kyros är på samma sätt hans redskap (Jes 45:1-4). Levis stam är utvald till prästerlig tjänst (5 Mos 21:5; 1 Krön 15:2), och Jerusalem är utvalt till att vara den rätta platsen för gudstjänsten (5 Mos 12:10 f.; 1 Kung 8:16). Hela Israel har en sådan kallelse i förhållande till andra folk i sin egenskap av Herrens "tjänare" (Jes 49:1-6). Herren har, av nåd och utan tanke på deras förtjänster, valt ut israeliterna till vittnen om hans kärlek och makt (5 Mos 7:6 f.; Jes 43:10, 20). De är hans utvalda (5 Mos 10:15; Ps 105:43; Jes 65:9). I senare texter används detta uttryck om de trogna och fromma (Vish 3:9; Syr 2:5), någon gång om änglarna (Tob 8:15; jfr 1 Tim 5:21).

Samma tankar återkommer i NT men tillämpas där speciellt på Jesus och hans efterföljare. Jesus, Messias, är den utvalde som Gud älskar och som fullgör Guds vilja (Matt 3:17 med par.; jfr Luk 23:35). De kristna är Guds nya folk (1 Pet 2:9; jfr Luk 2:14). Uttrycket "de utvalda" används särskilt om dem som kommer att bestå i den sista tidens prövningar (Matt 24:22 med par.) men också i allmännare mening om de troende (t.ex. Kol 3:12; jfr Joh 15:16; 1 Kor 1:27). Personifierade församlingar kallas utvalda i 2 Joh v. 1, 13.

Läran att Gud har utvalt de troende hör samman med NT:s tankar om Guds plan för världens räddning (Rom 8:28 ff.; 1 Pet 1:2). Frågan om dess förhållande till människans fria vilja har diskuterats mycket i kristen tradition men spelar ingen större roll i NT. Paulus berör den dock i Rom 9:11-24.