Nutidens Tyr (eller Sur) vid medelhavskusten i södra delen av staten Libanon. I biblisk tid var Tyros jämte Sidon en av fenikiernas ledande städer. En av stadens regenter på 900-talet f.Kr., Hiram I, uppträder i 1 Kung 5; 9:10-14, 27 som en likvärdig, vänligt sinnad, handelspartner till Salomo. Till samma dynasti hörde den i 1 Kung 16:31 omnämnde Etbaal, vars dotter Isebel blev Achavs hustru. I båda fallen nämns i den bibliska historieskrivningen med ogillande och fasa att förbindelserna ledde till främmande gudsdyrkan i Israel. Samtidigt står en legendarisk glans av rikedom, makt och vishet kring namnet Tyros (jfr Jes 23; Hes 26-28).

Tyros var anlagt på en ö, och dess goda försvarsmöjligheter kompletterades med befästningar på fastlandet. Staden kunde ovanligt väl hävda sig mot aggressiva stormakter men måste betala dryga skatter till assyrierna. På 500-talet f.Kr. uthärdade den framgångsrikt en långvarig belägring av Nebukadnessar (jfr Hes 29:17 med not). Däremot intogs den vid 300-talets slut av Alexander den store. Han byggde under belägringen en vall ut till ön, som därigenom förvandlades till halvö. Trots hans grymma behandling av staden lyckades den på nytt få sin självständighet erkänd av hans hellenistiska efterföljare, senare även av romarna. Den nämns i bibelns grekiskspråkiga delar oftast tillsammans med Sidon men ibland ensam (2 Mack 4:18, 32, 44, 49; Mark 7:24; Apg 21:3, 5, 7).