• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Synd och skuld, skuld

Det svens­ka or­det synd används mest i re­li­giösa sam­man­hang, om människors fel­steg el­ler ka­raktärs­fel i förhållan­de till en gu­dom­lig lag. Skuld i re­li­giös me­ning är ett till­stånd som följer av syn­den: syn­da­ren har ett an­svar, är förplik­tad till gottgörel­se el­ler förtjänar straff.

För des­sa be­grepp finns många ord i bi­beln, särskilt i GT. Hebre­is­kans van­li­gas­te ut­tryck för synd (chattát och be­släkta­de ord) har att göra med miss­tag el­ler miss­grepp; mot­sva­ran­de verb be­ty­der i Ords 19:2 ”tram­pa fel” och i Dom 20:16 ”(in­te) mis­sa målet” (dvs. ”träffa”). And­ra ord står för upp­ror el­ler förbry­tel­ser (pésha), för gudlöshet och ra­di­kal onds­ka (résha), för något kro­kigt och förvänt (avón). Yt­ter­li­ga­re ett ord (ashám) har ”skuld” som sin nor­mal­be­ty­del­se. I sin prak­tis­ka använd­ning står or­den till stor del för sam­ma sak och ho­pas of­ta på varand­ra ut­an märk­bar be­ty­del­seskill­nad. Va­let av svens­ka ord i översätt­ning­en (synd, fel­steg, brott, förbry­tel­se, gudlöshet, onds­ka osv.) måste därför främst ta hänsyn till sam­man­hang­et. Sam­ti­digt är fle­ra av de hebre­is­ka or­den mång­ty­di­ga i den me­ning­en att de kan be­teck­na både syn­den, skul­den, syn­dens straff och dess gottgörel­se i form av synd- el­ler skul­dof­fer. Den­na fler­ty­dig­het åter­kling­ar på vis­sa ställen i NT (Rom 8:3; 2 Kor 5:21).

Det van­li­gas­te or­det för synd i NT:s grund­text (ha­martía) mot­sva­rar ett av de hebre­is­ka ge­nom ver­bets ur­sprungs­be­ty­del­se ”mis­sa målet”. Även i ut­om­bib­lisk gre­kis­ka användes or­det om fel el­ler förse­el­ser gente­mot en norm; den re­li­giösa spe­ci­al­be­ty­del­sen ut­veck­la­des i Sep­tu­a­gin­ta. Ibland ta­lar NT också om laglöshet (anomía). Re­li­giös skuld jämförs i ett par av Je­su lik­nel­ser med pen­ning­skul­der (Matt 18:23-35; Luk 7:41-43), och ord med sam­ma an­knyt­ning används t.ex. i Matt 6:12; Luk 13:4.

Bakom de många ut­tryckssätten finns grundläggan­de tan­kar. I he­la bi­beln be­trak­tas syn­den yt­terst som en av­vi­kel­se från Guds vil­ja och lag. Of­ta, särskilt hos pro­fe­ter­na, be­to­nas de av­vi­kel­ser som också är brott mot den mänsk­li­ga sam­lev­na­den, t.ex. svek, förtryck och hänsynslöshet. Sam­ti­digt är det påfal­lan­de att synd och ri­tu­ell oren­het in­te hålls skarpt isär i GT (Ren­het). Även för ouppsåtli­ga och omed­vet­na brott mot ri­tu­el­la reg­ler krävs någon form av förso­ning och förlåtel­se (3 Mos 4-5; 4 Mos 15:22-28; Of­fer).

Följ­der­na av oförso­na­de syn­der upp­fat­tas kon­kret och påtag­ligt. An­nars oförklar­li­ga olyc­kor sätts i sam­band med sådant; de är ut­tryck för Her­rens straf­fan­de vre­de. Särskilt förse­el­ser mot det he­li­ga drab­bar med en obe­vek­lig au­to­ma­tik. När det sägs att vis­sa syn­da­re skall ”ut­stötas” ur fol­ket (t.ex. 4 Mos 19:13) finns möjli­gen det­ta tänkesätt i bak­grun­den. Me­ning­en är i så fall in­te att fol­ket skall ta av­stånd från den fe­lan­de ut­an att Gud själv kom­mer att låta ho­nom dö. Spår av såda­na tan­kar finns också i NT (1 Kor 11:29 f.).

Ta­let om synd följs i bi­beln of­ta av en in­bju­dan till omvändel­se. Al­la som ång­rar sig och vänder sig till Gud be­fri­as från syn­dens följ­der. Gud förlåter de botfärdi­ga och är barmhärtig mot dem. I vik­ti­ga bib­lis­ka tex­ter skild­ras den­na förlåtel­se som to­tal och vill­korslös (t.ex. Ps 130; Luk 15). Tan­ken på re­ning och förso­ning ge­nom of­fer har dock sam­ti­digt levt kvar. I NT ges den for­men att Je­sus ge­nom sin död har öpp­nat en väg till förlåtel­se och förso­ning (Matt 26:28 med par.; Joh 1:29; jfr Heb 9:22-28).

Dagens bibelord

6 25Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
4 Mos 6:25