Döds­straff ge­nom ste­ning före­kom­mer i GT:s lag­tex­ter och berättel­ser bl.a. i sam­band med sex­u­el­la förse­el­ser (5 Mos 22:21, 23 f.), hädel­se och av­gu­da­dyr­kan (3 Mos 20:2, 27; 24:10-16; 5 Mos 13:6-11; 17:2-7). Hur länge och i vil­ken om­fatt­ning bestämmel­ser­na tillämpa­des är ovisst. Rab­binsk tra­di­tion in­nehåller upp­gif­ter om hur straf­fet verkställ­des men vitt­nar också om stark återhåll­sam­het med att tillämpa det. Det är vi­da­re osäkert om ro­mar­na i ny­tes­ta­ment­lig tid tillät ju­dar­na att verkställa döds­straff. När NT ta­lar om ste­ning av­ses därför van­li­gen spon­ta­na vålds­ut­brott el­ler lynch­ning­ar (jfr 2 Mos 8:26; 4 Mos 14:10) sna­ra­re än re­guljära avrätt­ning­ar. Även berättel­ser­na om äkten­skaps­bry­ters­kan i Joh 7:53-8:11 och om Ste­fa­nos död i Apg 7:54-60 kan ur den syn­punk­ten tol­kas på fle­ra sätt.