• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Smord, smörja

Oliv­ol­ja användes i bi­belns värld för en mängd ändamål, föru­tom mat­lag­ning bl.a. un­derhåll av mi­litär ut­rust­ning (2 Sam 1:21; Jes 21:5), kroppsvård (Rut 3:3; 2 Sam 12:20) och sårbe­hand­ling (Jes 1:6; Luk 10:34). Den kos­me­tis­ka använd­ning­en gjor­de ol­jan till en lämp­lig sym­bol för glädje och välbe­fin­nan­de (Ps 45:8; 92:11; Ords 27:9). Att hälla ol­ja över hu­vu­det på en gäst var en he­ders­be­vis­ning (Ps 23:5; 104:15; Luk 7:46). Vid fas­ta, sorg och botgöring lät man bli att smörja sig med ol­ja (2 Sam 14:2; Jes 61:3; Dan 10:3).

Ett sakralt bruk av ol­ja spe­lar stor roll i bi­beln: man in­vig­de och hel­ga­de ting el­ler per­so­ner ge­nom att smörja dem. Sym­bol­be­ty­del­sen är då stegrad dithän att ol­jan tänks förmed­la gu­dom­lig kraft. I Mo­seböcker­nas s.k. präster­li­ga tra­di­tions­skikt be­skrivs en smörjel­se­ol­ja med aro­ma­tis­ka till­sat­ser (2 Mos 30:22-33), som ba­ra fick användas vid hel­ge­do­mens, gudstjänstföremålens och präster­nas in­vig­ning, så som det be­skrivs i bl.a. 2 Mos 40. Berättel­sen om Ja­kob an­ty­der att lik­nan­de bruk i äld­re tid tillämpats på ett myc­ket fri­a­re sätt (1 Mos 28:18; 31:13; 35:14). Framför allt var det kung­en som in­vig­des till sitt ämbe­te ge­nom att smörjas med ol­ja på hu­vu­det. Ba­ra un­dan­tags­vis nämns en pro­fet el­ler präst i lik­nan­de sam­man­hang (1 Kung 19:16; 1 Krön 29:22). I tex­ter som hand­lar om el­ler härrör från Is­ra­els kun­ga­tid syf­tar därför ut­tryc­ket ”Her­rens smor­de” på den re­ge­ran­de kung­en (t.ex. 1 Sam 24:7; Ps 2:2; Klag 4:20).

När Is­ra­els folk ef­ter kun­ga­ti­dens slut sak­na­de egen re­gent fick ta­let om den smor­de föränd­rad in­nebörd. Det överfördes på överste­prästen, som i viss mån över­tog kung­ens funk­tio­ner (Dan 9:25; Sak 4:14 med no­ter), men även på per­so­ner som Her­ren i bild­lig me­ning ha­de smort, dvs. ta­git i sin tjänst (Jes 45:1; 61:1). När man allt in­ten­si­va­re börja­de vänta på en kom­man­de rädda­re som skul­le upprätta Is­ra­els självständig­het och Guds her­ravälde, kun­de han i an­slut­ning till äld­re tex­ter tänkas som både kung, präst och pro­fet. Ut­tryc­ket ”den smor­de” pas­sa­de en­ligt ti­dens språkbruk till al­la des­sa rol­ler och blev strax före kris­ten­do­mens upp­komst en självständig be­teck­ning för den vänta­de rädda­ren. Dess hebre­is­ka form mashíach har på så sätt gett upp­hov till nam­net Mes­si­as.

Då Je­sus i NT skild­ras som Mes­si­as el­ler den smor­de ak­tu­a­li­se­ras också tan­ken att smörjel­se­ol­jan förmed­lar kraft och he­lig an­de (Luk 4:18; Apg 10:38). Den ges en bild­lig tillämp­ning på de krist­na: de har smorts av Kristus, dvs. ta­git emot An­den av ho­nom (2 Kor 1:21; 1 Joh 2:20, 27). Av Jak 5:14 framgår att det kon­kre­ta bru­ket av ol­ja sam­ti­digt fort­lev­de som sym­bol för en ge­nom bön förmed­lad kraft; jfr Mark 6:13.

Dagens bibelord

85 8Herre, visa oss din godhet
och ge oss din hjälp!
Ps 85:8