• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Skrifttolkning

Det är na­tur­ligt och ound­vik­ligt att de bib­lis­ka skrif­ter­na har tol­kats på växlan­de sätt ge­nom ti­der­na, vil­ket både ju­den­do­mens och kris­ten­do­mens histo­ria vi­sar. När ord som en gång ut­ta­la­des i bestämda si­tu­a­tio­ner hålls i helgd un­der lång tid kom­mer de ef­ter hand att tillämpas i nya lägen. Den ur­sprung­li­ga si­tu­a­tio­nen ham­nar i bak­grun­den. De gam­la or­den får be­ly­sa nya förhållan­den, som i sin tur kas­tar ett nytt ljus över dem.

Ett sådant tolk­nings­ar­be­te har pågått re­dan un­der bi­belns framväxt. Skrift­grup­per­na har bli­vit till ge­nom att tex­ter har sam­lats, kom­men­te­rats och utökats. Bib­lis­ka ter­mer, tan­ke­mo­tiv och tex­ter är of­ta fler­ty­di­ga från början (se t.ex. An­de). Ge­nom skrif­ter­nas långa till­komst­histo­ria har den­na mång­ty­dig­het förstärkts. Likar­ta­de ut­sa­gor åter­kom­mer i skil­da sam­man­hang hos oli­ka pro­fe­ter el­ler i oli­ka evan­ge­li­er. Ett mo­tiv som ”den van­hel­gan­de skänd­lig­he­ten” (Dan 11:31) ha­de från början en kon­kret hi­sto­risk syft­ning (1 Mack 1:54) men tillämpas se­dan på den sista ti­dens an­tikrist (Matt 24:15 med par.). Man förstår lätta­re såda­na ut­veck­lings­lin­jer om man lär känna de oli­ka text­ty­per som före­kom­mer i bi­beln, de­ras särskil­da egen­he­ter och förutsätt­ning­ar (Apo­ka­lyp­tik, Berättan­de skrif­ter, Brev, Po­e­tis­ka skrif­ter, Pro­fetböcker, Vis­hets­skrif­ter).

Ju­dar och krist­na har använt likar­ta­de me­to­der för att ak­tu­a­li­se­ra och tillämpa bi­belns ord. Man har t.ex. sökt allmänna prin­ci­per bakom en­skil­da fall, man har sam­manfört ställen som på ett el­ler an­nat sätt er­in­rat om varand­ra, och man har låtit som­li­ga tex­ter få en bild­lig in­nebörd. Ge­men­samt för des­sa tolk­nings­tra­di­tio­ner är en strävan att klarlägga det rätta förhållan­det mel­lan Gud och människa. Men den ju­dis­ka skrift­tolk­ning­en har främst ve­lat ut­veck­la bruk­ba­ra prin­ci­per för mänsk­lig sam­lev­nad, me­dan den krist­na sökt ef­ter an­tyd­ning­ar om Je­su be­ty­del­se och fräls­nings­myste­ri­et.

NT:s förfat­ta­re de­la­de med sin sam­tids ju­den­dom över­ty­gel­sen att GT:s he­li­ga skrif­ter är Guds ord, som i var­je de­talj speg­lar hans av­sik­ter. De över­tog också tolk­nings­me­to­der som ut­gick från att dol­da lärdo­mar kun­de fin­nas un­der den bok­stav­li­ga me­ning­en. För att nå den­na dol­da vis­dom åbe­ro­pa­de man in­te ba­ra tan­ke­sam­man­hang­et ut­an också de­tal­jer i for­mu­le­ring­ar­na. Oli­ka skriftställen kun­de föras sam­man med varand­ra på grund av re­na bok­stavs­lik­he­ter.

Såda­na tolk­nings­me­to­der används i NT bl.a. för att i GT fin­na an­spel­ning­ar på Je­su död och upp­ståndel­se. En del av de ställen som tillämpas på Je­sus upp­fat­tas även i ju­disk tra­di­tion som förutsägel­ser om Mes­si­as el­ler om den sista ti­den. I and­ra fall har de anförda GT-ställe­na från början gällt helt and­ra ting, t.ex. from­ma människors li­dan­den, kung­ens tron­be­stig­ning el­ler Guds se­ger över Is­ra­els fi­en­der. Med tillämp­ning­en på Je­sus vill de ny­tes­ta­ment­li­ga förfat­tar­na vi­sa att al­la löften om hjälp från Gud upp­fyllts ge­nom ho­nom. Ibland upp­fat­tas gam­mal­tes­ta­ment­li­ga berättel­ser som ett slags lik­nel­ser (en­ligt grund­tex­tens ut­tryck ”ty­per” el­ler ”al­le­go­ri­er”), vil­ka vis­ser­li­gen har en na­tur­lig hi­sto­risk in­nebörd men ändå sam­ti­digt åskådliggör det krist­na bud­ska­pet (t.ex. 1 Kor 10:1-11; Gal 4:21-30). Någon gång tycks den krist­na tillämp­ning­en vi­la helt på ord- el­ler bok­stavs­kom­bi­na­tio­ner (Matt 2:23; Gal 3:16 med no­ter). Ef­tersom Gud en­ligt ny­tes­ta­ment­lig tro har sänt Je­sus, har han en­ligt sam­ma tro också i förväg kun­nat ge an­tyd­ning­ar om Je­su fram­trädan­de och dess in­nebörd. Därav följer in­te nödvändigt­vis att de gam­mal­tes­ta­ment­li­ga förfat­tar­na själva skul­le ha förstått Guds av­sik­ter. Fle­ra ställen i NT an­ty­der dock att Kristus på ett hem­lig­hets­fullt sätt fanns i de­ras med­ve­tan­de (Joh 12:41; Apg 2:27-31; 1 Pet 1:10-12).

Skrift­tolk­ning har med bi­belöversätt­ning att göra i den me­ning­en att var­je översätta­re of­ta måste välja mel­lan oli­ka tolk­ningsmöjlig­he­ter. He­la mång­ty­dig­he­ten i en gam­mal text går in­te att flyt­ta över till ett an­nat språk. Det är omöjligt att på en gång åter­ge al­la ny­an­ser som un­der den hi­sto­ris­ka ut­veck­ling­en getts åt ett bi­belställe. Den före­lig­gan­de översätt­ning­en söker åter­ge den in­nebörd som är mest san­no­lik en­ligt de språkreg­ler och tan­kemöns­ter som rådde då re­sp. bi­bel­bok förelåg i sitt av­slu­ta­de skick. Översätt­ning­en vill alltså låta det sam­man­hang fram­träda som kan ur­skil­jas i tex­tens slut­ver­sion, men den und­vi­ker att utjämna de brott i det in­nehålls­li­ga sam­man­hang­et och de skill­na­der i stil som vitt­nar om tex­tens förhisto­ria. När den ur­sprung­li­ga me­ning­en lyfts fram är det själv­klart att många kända bi­belställen kan få en föränd­rad ly­del­se och in­nebörd jämfört med en äld­re översätt­ning som haft and­ra utgångs­punk­ter för sitt ar­be­te. Men ur­sprungs­me­ning­en er­bju­der en god utgångs­punkt även för den som vill hämta upp­byg­gel­se ur se­na­re tolk­ning­ar. In­sik­ten att en text är mång­ty­dig kan i hög grad be­ri­ka upp­le­vel­sen av den.

Till bi­belöversättan­det hör däre­mot in­te en verk­sam­het som fal­ler un­der skrift­tolk­ning i en vi­da­re me­ning, nämli­gen va­let mel­lan oli­ka sätt att tillämpa bib­lis­ka tan­kar i nu­ti­den el­ler kon­fron­ta­tio­nen mel­lan dem och vår tids värde­ring­ar. Såda­na upp­gif­ter måste lösas av bi­belns oli­ka använda­re in­om och ut­om sam­fun­den.

Dagens bibelord

6 25Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
4 Mos 6:25