• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Själ

För de gam­la is­ra­e­li­ter­na fanns ing­en tyd­lig gräns­lin­je mel­lan kropp och själ. Människan ut­gjor­de en en­da le­van­de en­het. Det hebre­is­ka ord som tra­di­tio­nellt åter­getts ”själ” (néfesh) har att göra med bi­o­lo­gis­ka funk­tio­ner som skil­jer le­van­de ma­te­ria från död.

Or­det be­tyd­de ur­sprung­li­gen hals, i överförd me­ning ap­tit, glupsk­het och åtrå. Luft­stru­pens och halspulsåderns sam­band med and­ning och liv gjor­de or­det lämpat att be­teck­na li­vet över hu­vud (t.ex. 1 Mos 19:17; 5 Mos 24:6). Det kun­de se­dan stå för människan själv som le­van­de va­rel­se. I be­ty­del­sen ”le­van­de väsen” används det även om djur (1 Mos 9:10-16); i spe­ci­el­la sam­man­hang kan det t.o.m. syf­ta på döda krop­par (3 Mos 22:4). Or­det fun­ge­rar i an­talsräkning­ar som vårt ”per­son” (t.ex. 2 Mos 12:4). Det används i lag­tex­ter om den per­son som om­fat­tas av en bestämmel­se: ”någon” el­ler ”den som” (3 Mos 5:2; 4 Mos 15:28). ”Min néfesh” el­ler ”hans néfesh” be­ty­der of­ta det­sam­ma som ”jag” el­ler ”han” (t.ex. 1 Mos 12:13; Ps 103:1).

Al­la bi­belöversätt­ning­ar använder i många såda­na fall and­ra ord än ”själ”, me­dan man ibland behåller det or­det i re­li­giösa sam­man­hang. Ut­tryc­ket ”lyf­ta upp sin néfesh (dvs. åtrå)” be­ty­der hop­pas, läng­ta el­ler behöva och åter­ges allmänt så t.ex. i 5 Mos 24:15. Tra­di­tio­nellt har or­da­gran­na­re åter­giv­ning­ar använts på and­ra ställen, t.ex. i Ps 25:1. Den före­lig­gan­de översätt­ning­en söker me­ra kon­se­kvent använda na­tur­li­ga nu­ti­da ut­tryck, som fång­ar den verk­li­ga in­nebörden. Or­det ”själ” är därför mer säll­synt här än i många äld­re översätt­ning­ar. Det har dock använts på vis­sa ställen där det har sti­lis­tisk be­ty­del­se (t.ex. Ps 42:6, 7, 12; 2 Kung 23:3, 25).

Det van­li­ga gre­kis­ka or­det för ”själ” (psyché) fun­ge­rar del­vis på sam­ma sätt i NT. Det kan be­ty­da ”liv” (Matt 10:39) el­ler mot­sva­ra svens­kans ”själv” som be­teck­ning för he­la per­son­lig­he­ten (Luk 12:19; jfr 1:46). Själen skiljs in­te all­tid tyd­ligt från an­den. Or­det psyché kan användas om det krist­na li­vets cent­rum (3 Joh v. 2) och om rättfärdi­ga dödas an­dar (Upp 6:9). Det finns emel­ler­tid en ten­dens i NT att låta det be­teck­na den bi­o­lo­gis­ka livs­funk­tio­nen el­ler det na­tur­li­ga, jor­dis­ka med­ve­tan­det i mot­sats till de krist­nas förny­a­de an­de. Den som blott styrs av sin ”själ” i den­na me­ning kal­las oand­lig.

Dagens bibelord

66 5Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.
Ps 66:5