• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Septuaginta

Så kal­las den älds­ta och mest sprid­da översätt­ning­en av den hebre­is­ka bi­beln till gre­kis­ka. Nam­net är det la­tins­ka or­det för ”sjut­tio”. Det syf­tar på en le­gend, en­ligt vil­ken ett sjut­ti­o­tal ju­dis­ka lärda över­sat­te Mo­seböcker­na på begäran av en egyp­tisk kung. He­la översätt­ning­en tor­de i verk­lig­he­ten ha vux­it fram steg­vis un­der 200- och 100-ta­len f.Kr., tro­li­gen i Alex­an­dria. De älds­ta fullständi­ga hand­skrif­ter som be­va­rats är från kris­ten tid. Där åter­finns även de s.k. gam­mal­tes­ta­ment­li­ga apo­kry­fer­na (Bi­beln). Ef­tersom des­sa in­te ingår i den nu ve­der­tag­na hebre­is­ka bi­beln följer översätt­ning­en av dem i hu­vud­sak Sep­tu­a­gin­tas text.

Sep­tu­a­gin­ta-översätt­ning­en var den form av GT som användes i den gre­kisk­ta­lan­de ur­kyr­kan. NT:s gam­mal­tes­ta­ment­li­ga ci­tat följer till stor del dess ly­del­se, som också har påver­kat forn­kyr­kans bi­bel­bruk och äld­re krist­na översätt­ning­ar av GT till and­ra språk. En del av dess for­mu­le­ring­ar le­ver ännu i kyrk­lig tra­di­tion, särskilt i det li­tur­gis­ka bru­ket av Psal­ta­ren. För fler­ta­let or­to­doxa kyr­kor är Sep­tu­a­gin­ta den nor­me­ran­de ver­sio­nen av GT.

Som översätt­ning av den hebre­is­ka grund­tex­ten är Sep­tu­a­gin­ta ojämn. Översättar­na vi­sar sto­ra va­ri­a­tio­ner i kom­pe­tens och nog­grann­het. På som­li­ga ställen har de begått grova miss­tag el­ler infört re­na giss­ning­ar om for­mu­le­ring­ar som de up­pen­bar­li­gen in­te förstått. Åter­giv­ning­en av hebre­is­kans ut­tryck är ibland sla­viskt or­da­grann, ibland gans­ka fri. Där om­for­mu­le­ring­ar gjorts kan de beröra tan­ke­in­nehållet. Med el­ler ut­an av­sikt har översättar­na an­pas­sat det till sin tids föreställ­ning­ar. Ibland går det lätta­re att före­na krist­na tolk­ning­ar med såda­na ny­for­mu­le­ring­ar än med den hebre­is­ka grund­tex­ten. Bl.a. av den an­led­ning­en kom forn­ti­dens gre­kisk­ta­lan­de ju­dar så småning­om att före­dra and­ra översätt­ning­ar. Ett par såda­na är kända un­der upp­hovsmännens namn: Aqui­la re­sp. Sym­machos. Den förstnämn­de över­sat­te ex­tremt or­da­grant. En tred­je per­son, The­o­do­tion, tycks ha utfört en re­vi­sion av någon ti­di­ga­re översätt­ning, kanske Sep­tu­a­gin­ta. Lik­som Sep­tu­a­gin­ta kan även des­sa översätt­ning­ar användas som vitt­nen om den hebre­is­ka tex­tens ur­sprung­li­ga ly­del­se.

Att det hebre­is­ka ori­gi­na­let måste va­ra utgångs­punk­ten för översätt­ning och utlägg­ning av GT:s skrif­ter är själv­klart för al­la ju­dar, men prin­ci­pen har också bli­vit erkänd in­om västeu­ro­pe­isk kris­ten tra­di­tion. Hi­e­ro­nymus, upp­hovs­man­nen till Vul­ga­ta, sökte sig till den hebre­is­ka grund­tex­ten, li­kaså Lut­her och övri­ga re­for­ma­to­rer. I de­ras ef­terföljd ut­gick även 1917 års kyr­ko­bi­bel från MT, tol­kad med hjälp av sam­ti­da språkve­ten­skap. På sam­ma väg fortsätter den före­lig­gan­de översätt­ning­en, nu med ut­nytt­jan­de även av text­kri­ti­kens land­vin­ning­ar. I Sep­tu­a­gin­ta-översättar­nas hebre­is­ka förla­gor kan ur­sprung­li­ga ly­del­ser ha be­va­rats på ställen där den hebre­is­ka stan­dard­tex­ten är ska­dad. Om man med go­da skäl kan an­ta att så är fal­let bör Sep­tu­a­gin­tas ly­del­se ges försteg. När så skett i före­lig­gan­de översätt­ning re­do­vi­sas det­ta all­tid i de text­kri­tis­ka anmärk­ning­ar­na, och särskilt vik­ti­ga el­ler in­tres­san­ta ställen tas även upp i no­ter­na.

Att Sep­tu­a­gin­ta är ett vitt­ne om den hebre­is­ka tex­tens ur­sprung­li­ga ly­del­se in­nebär in­te att man ut­an vi­da­re kan över­ta Sep­tu­a­gin­tas tolk­ning­ar av den­na förla­ga på en­skil­da punk­ter. Många gam­mal­tes­ta­ment­li­ga ter­mer och textställen måste alltså få skil­da ly­del­ser i bi­belns hu­vud­de­lar. I GT åter­ges den in­nebörd de ha­de på hebre­is­ka, i NT den in­nebörd som forn­ti­dens gre­kis­ka översätta­re har gett dem. Av ovan an­giv­na or­sa­ker sam­man­fal­ler des­sa ly­del­ser långt ifrån all­tid.

Dagens bibelord

6 25Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
4 Mos 6:25