Uppslagsdel – Sävhavet
eller ”Vass-sjön” är en ordagrann översättning av grundtextens hebreiska uttryck, vars ena led motsvarar ett ord som i 2 Mos 2:3, 5 återges med ”vass”. En annan tolkning är ”Slut-havet”, dvs. ”Rand-havet” eller ”Undergångens hav”. Namnet är främst känt från 2 Mos 13-15, som skildrar israeliternas underbara räddning från egyptiska förföljare. Det återkommer i en rad anspelningar på denna berättelse (t.ex. 5 Mos 11:4; Jos 24:6; Ps 136:13). Var berättaren tänkt sig att händelsen utspelats kan inte med säkerhet fastställas. Flera vikar och sjöar från Suezviken till Medelhavet har föreslagits.
Beteckningen ”Sävhavet” används också om andra vatten. I 1 Kung 9:26 torde Akabaviken avses, liksom i 2 Mos 23:31; 4 Mos 14:25; 21:4; 5 Mos 1:40 och kanske Jer 49:21. I 4 Mos 33:10 pekar sammanhanget på Suezviken, som därvid hålls isär från platsen där israeliterna räddades (den nämns i v. 8). Även 2 Mos 10:19 tycks handla om Suezviken i stort.
Septuaginta återger i regel namnet med ”Röda havet”, men detta ger ingen klarhet om den ursprungliga syftningen. Olika vatten har kallats så av grekiska författare (bl.a. Indiska oceanen). Uttrycket har emellertid vunnit hävd i traditionellt religiöst språk. Det återfinns i Tillägg till GT och i NT, som har grekisk grundtext.