Or­det används i bi­beln, bl.a. som översätt­ning av hebre­is­kans sheár, om människor som över­levt sto­ra ka­ta­stro­fer och därmed säkrat sitt släktes fort­lev­nad. I bak­grun­den finns tan­ken att de har sko­nats tack va­re Guds nåd och att Gud har haft särskil­da av­sik­ter med sitt hand­lingssätt. Fle­ra and­ra ut­tryck i översätt­ning­en kan ha sam­ma un­der­to­ner, t.ex. ”de som är kvar”, ”en spill­ra” och ”en sko­nad ska­ra”.

Mo­ti­vet före­kom­mer bl.a. i berättel­ser­na om Noa (1 Mos 7:23), Jo­sef (45:7) och Elia (1 Kung 19:18). I pro­fe­tis­ka doms­ord får det ibland and­ra ny­an­ser: pro­fe­ten be­to­nar de över­le­van­des fåta­lig­het och eländi­ga vill­kor (Jes 17:3; Jer 8:3) el­ler an­ty­der rentav att slut­li­gen ing­en skall sko­nas (Am 3:12). Men på and­ra ställen knyts star­ka förhopp­ning­ar till den sko­na­de ska­ra som återstår när olyc­kor­na nått sin höjd­punkt (Jes 10:20; 11:11; Jer 31:7; Mik 4:7). Den­na rest skall omvända sig till Gud, va­ra ödmjuk och rättfärdig; den kal­las t.o.m. he­lig (Jes 4:3). Tan­ken ut­trycks i det namn, ”En rest vänder om”, som pro­fe­ten Je­sa­ja gav åt en av si­na söner (Jes 7:3). Till sam­ma föreställ­ningsvärld hör bil­den av ett ner­hug­get träd som le­ver vi­da­re ge­nom ett nytt rot­skott (Jes 11:1; jfr Syr 47:22).

Des­sa tan­kegång­ar var liv­ak­ti­ga ef­ter den ba­by­lo­nis­ka fång­en­ska­pen. När de bortförda som återvänt, el­ler lan­dets över­le­van­de be­folk­ning, be­teck­nas med ut­tryck av ty­pen ”de som är kvar” (Esr 9:15; Hagg 1:12; Sak 8:6; jfr Bar 2:13) an­spe­las på pro­fe­tor­den om den he­li­ga res­ten. Även mes­si­ans­ka förhopp­ning­ar knöts till dem. En kom­man­de härs­ka­re skul­le ta hand om de kvarlämna­de from­ma och sam­ti­digt själv va­ra det nya rot­skot­tet. Så be­teck­nas också Je­sus i Upp 5:5; 22:16. Pa­u­lus tillämpar tan­kar­na om ”res­ten” på dem som ta­git emot det krist­na bud­ska­pet (Rom 11:5).