Or­det kan (lik­som bakom­lig­gan­de ter­mer i grund­tex­ten) användas ut­an pre­ci­se­ring om en sty­ran­de försam­ling av älds­te, ”sta­dens råd” (Mik 6:9; Syr 38:32). I re­gel är det fråga om en hu­vud­stad, of­tast om Je­ru­sa­lem. Den ro­mers­ka se­na­ten kal­las rådsförsam­ling i 1 Mack 8:15, 19; 12:3. Rådet i Je­ru­sa­lem, även kal­lat ”fol­kets älds­te”, ”fol­kets råd” och ”de älds­tes råd”, nämns på fle­ra ställen i Tillägg till GT (Ju­dit 4:8; 11:14; 15:8; 1 Mack 12:6; 2 Mack 1:10; 4:44; 11:27). I evan­ge­li­er­na och Apost­lagärning­ar­na före­kom­mer rådet of­ta. Den gre­kis­ka grund­tex­ten har då or­det synédri­on, varav det hebra­i­se­ra­de nam­net san­hedrín, som används i ju­disk tra­di­tion. Som med­lem­mar, ”råds­her­rar”, nämns i oli­ka sam­man­hang tre grup­per: det högre präster­ska­pet (”överste­präster­na”), de älds­te, dvs. de förnäms­ta fa­mil­jer­nas hu­vudmän, och de skriftlärda, som ut­gjor­de den re­li­giöst-ju­ri­dis­ka sak­kun­ska­pen.

Vad NT säger om rådet kan kom­plet­te­ras med upp­gif­ter från Jo­se­fus och den rab­bins­ka tra­di­tio­nen, som bl.a. ta­lar om en högs­ta dom­stol med 71 med­lem­mar. Den sam­man­lag­da bil­den blir dock in­veck­lad och motsägel­se­full, men det är san­no­likt att en högs­ta rådsförsam­ling i Je­ru­sa­lem un­der ro­mersk tid fun­ge­ra­de både som dom­stol och som be­slu­tan­de or­gan i frågor där ju­dar­na ha­de själv­sty­rel­se. Tro­li­gen har också det­ta sty­rel­seskick an­knu­tit till äld­re tra­di­tio­ner, möjli­gen till det ju­dis­ka samhällets återupp­bygg­nad ef­ter den ba­by­lo­nis­ka fång­en­ska­pen.