• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Rättfärdig, rättfärdighet

Be­grep­pet rättfärdig­het är i GT rikt förgre­nat och om­fat­tar myc­ket mer än lag­lyd­nad. Det hebre­is­ka hu­vud­or­det (se­daqá) kan ha den in­nebörden, t.ex. i ut­tryc­ken ”hand­la rätt och rättfärdigt” och ”rättfärdi­ga gärning­ar” (Hes 18:5, 22). Men det förknip­pas också med en rad and­ra be­grepp: oskuld och ren­het, kärlek, god­het och tro­fast­het, rädd­ning och hjälp, fred, framgång och lyc­ka. När ”den rättfärdi­ge” i Ord­språks­bo­ken ställs mot den on­de, den gudlöse el­ler dåren (10:11, 21, 24) är guds­fruk­tan en vik­tig del av be­grep­pet. Dess in­nebörd fång­as i vis­sa sam­man­hang bäst av det svens­ka or­det oskyl­dig (Klag 4:13; Am 5:12); ”rättfärdig” (saddíq) är nämli­gen den som har rätten på sin si­da inför dom­sto­len, i mot­sats till den skyl­di­ge som med rätta blir fälld. Rättfärdig­he­ten be­skrivs of­ta som en väg till lyc­ka. Det hebre­is­ka or­det kan i vis­sa sam­man­hang självt be­ty­da lyc­ka el­ler framgång (Ps 112:3; Ords 8:18), men det finns också tex­ter som ut­tryc­ker tvi­vel på att rättfärdig­he­ten lönar sig (Pred 7:16; 8:14).

Ett ge­nomgåen­de drag i gam­mal­tes­ta­ment­ligt tänkan­de är att den en­skil­de ses i sam­spel med and­ra. Rättfärdig­he­ten kan därför upp­fat­tas som en ”rätt­vis ord­ning” (Ps 72:1), be­släktad med fred och välsig­nel­se. Den upprätthålls av Gud och av re­gen­ter som följer hans vil­ja (Ps 45:5, 8; Ords 25:5; Jes 32:1). Människors förhåll­ningssätt skall stå i sam­klang med en sådan ord­ning. Pro­fe­ter­na kräver rik­tig rätts­skip­ning och fördömer ett laglöst förtryck (t.ex. Am 5:7, 24). Allmänt sett in­ne­slu­ter rättfärdig­he­ten det som främjar ett gott förhållan­de mel­lan människor, särskilt tro­het mot åta­gan­den och öve­rens­kom­mel­ser.

Sam­ma tänkesätt tillämpas på förhållan­det mel­lan människor och Gud. Rättfärdig­het gente­mot Gud är tro­het mot förbun­det med ho­nom. När Gud själv kal­las rättfärdig (Ps 36:7; Sef 3:5) kan me­ning­en va­ra att han är rätt­vis (Esr 9:15). Han är en oväldig do­ma­re (Ps 7:18; 9:9) med rättfärdi­ga la­gar (Ps 119:7, 40, 160). Ka­ta­stro­fer tol­kas som ut­slag av hans straf­fan­de rätt­vi­sa (Jes 10:22). Men of­ta be­ty­der Guds rättfärdig­het hans tro­fast­het mot si­na trog­na. Hans rättfärdi­ga gärning­ar el­ler verk (Hes 3:20; Mik 6:5) är li­ka med den hjälp och se­ger som han ger de si­na. Såda­na ord används i översätt­ning­en när sam­man­hang­et kräver det (t.ex. Ps 40:10 f.; Jes 51:1-8).

I Tillägg till GT renod­las i någon mån upp­fatt­ning­en att rättfärdig­het är li­ka med from­het och lag­lyd­nad (Tob 1:3). ”Den rättfärdi­ge” är t.ex. en åter­kom­man­de be­teck­ning för from­ma människor i Vish 2-4. Sam­ma tänkesätt åter­kom­mer ibland i NT (Luk 1:6). Där an­knyts emel­ler­tid of­ta­re, i syn­ner­het i pa­u­lus­bre­ven, till ett an­nat gam­mal­tes­ta­ment­ligt tan­ke­mo­tiv, nämli­gen att ing­en människa är helt rättfärdig (Pred 7:21). Ing­en kan ha ”rätt mot Gud” inför hans dom­stol (Job 15:14; Ps 143:2). En­ligt Pa­u­lus kan över hu­vud ta­get ing­en uppnå rättfärdig­het ge­nom att fullgöra si­na förplik­tel­ser mot Gud (Rom 3:20). Däre­mot kan Gud ge­nom sitt eget in­gri­pan­de återställa det go­da förhållan­de till människor­na som de­ras ofull­kom­lig­het förstört. Pa­u­lus tol­kar Je­su fram­trädan­de på jor­den och i syn­ner­het hans död som en sådan hand­ling av Gud. Ge­nom att tro på Je­sus och på ver­kan av hans död kan en människa från sin si­da be­ja­ka Guds in­gri­pan­de. Därmed uppnår hon det go­da förhållan­de till Gud som han er­bju­der: Gud räknar hen­ne som rättfärdig, ger hen­ne rättfärdig­het el­ler gör hen­ne rättfärdig (Rom 3:21-26; 4:5).

Tan­ken att en full­kom­lig rättfärdig­het ba­ra kan åstad­kom­mas av Gud an­tyds också i and­ra de­lar av NT. Att ”hung­ra ef­ter rättfärdig­he­ten” är sålun­da att läng­ta ef­ter det ri­ke Gud skall upprätta (Matt 5:6; jfr 6:33; 1 Pet 3:14). En­ligt Matt 3:15 skall allt som hör dit upp­fyl­las av Kristus. Han kal­las också ”den Rättfärdi­ge” (t.ex. Apg 7:52). När van­li­ga människor sägs va­ra rättfärdi­ga kan däre­mot me­ning­en va­ra att de själva fel­ak­tigt an­ser sig va­ra full­kom­li­ga (Mark 2:17; Luk 15:7).

Dagens bibelord

4 6Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.

Fil 4:6