I GT, särskilt dess po­e­tis­ka och pro­fe­tis­ka skrif­ter, ut­trycks tan­kar om Guds förmåga att sty­ra händel­ser­na i värl­den en­ligt si­na vi­sa av­sik­ter (Ps 40:6; 92:6; Jes 46:10 f.), som är svårförståeli­ga för människor (Jes 55:8 f.) men kan up­pen­ba­ras för pro­fe­ter­na (Am 3:7; 4:13). På fle­ra ställen i Je­sa­ja­bo­ken (14:24-27; 19:12; 23:8 f.) finns särskilt preg­nan­ta ut­ta­lan­den om Her­rens be­slut. I apo­ka­lyp­ti­ken ut­veck­las des­sa tan­kar till läror om en fördold sam­manhäng­an­de plan för he­la världsförlop­pet (Hem­lig­het). NT tillämpar dem i den krist­na läran om fräls­ning­en. Re­dan före värl­dens början har Gud fat­tat be­slu­tet att frälsa dem som tror och ut­for­mat en plan för värl­dens rädd­ning. Dess in­nehåll är hans hem­lig­het men har up­pen­ba­rats för de krist­na. En­ligt Ef 3:2-11 har Pa­u­lus en särskilt djup in­sikt i den. Guds plan sätts särskilt i förbin­del­se med Kristi fram­trädan­de och död (t.ex. Apg 2:23; jfr 1 Kor 2:7 f.), spri­dan­det och mot­ta­gan­det av bud­ska­pet om ho­nom samt värl­dens sista tid. I pla­nen förut­ses också vil­ka människor som skall kun­na räddas: ”de ut­val­da” (1 Pet 1:2). I det av­se­en­det förverk­li­gas den när Gud ger des­sa människor tro och uthållig­het på de­ras väg mot den slut­li­ga rädd­ning­en (Rom 8:28-30; 1 Tim 1:4).

Ett av de gre­kis­ka ord som används i des­sa sam­man­hang (oi­ko­nomía) har att göra med hushåll och förvalt­ning. Därmed an­tyds att Gud pla­ne­rar värl­dens fräls­ning lik­som en hus­far sköter sin fa­miljs ang­elägen­he­ter. Bil­den tillämpas också på Pa­u­lus: i sin tjänst som förkun­na­re förval­tar han Guds nåd och del­tar i Guds hushåll­ning.