• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Officer

De nu­ti­da ord som den svens­ka bi­bel­tex­ten använder om mi­litära befälha­va­re klargör un­gefär på vil­ka nivåer fram­ställ­ning­en rör sig och vil­ka funk­tio­ner den hand­lar om. Att i de­talj re­do­vi­sa grund­tex­tens of­ta otyd­li­ga ter­mi­no­lo­gi är in­te möjligt i en översätt­ning för allmänt bruk.

På några ställen i GT:s grund­text före­kom­mer spe­ci­al­ter­mer, lånord som be­teck­nar höga mi­litärer hos främman­de stor­mak­ter (as­sy­ri­er­na, 2 Kung 18:17; ba­by­lo­ni­er­na, Jer 39:3, 13). För det mesta används allmänna ut­tryck som kan be­teck­na oli­ka slag av över­ord­na­de per­so­ner, allt­ef­ter sam­man­hang­et. Ibland mar­ke­ras befäls­funk­tio­nen en­bart ge­nom pre­po­si­tio­nen ”över”, följd av ord för t.ex. ”hären” el­ler ”sta­den”. Ett van­ligt ord (sar) kan stå för både stamhövding­ar, furst­li­ga per­so­ner, ci­vi­la che­fer och mi­litärer. Det­ta be­ror bl.a. på att den mi­litära or­ga­ni­sa­tio­nen i äld­re tid följ­de fol­kets upp­del­ning i stam­mar och släkter. En stamhövding var också mi­litär le­da­re. Or­dets syft­ning i det en­skil­da fal­let framgår mer el­ler mind­re tyd­ligt av sam­man­hang­et och av till­fo­ga­de bestämnings­ord. Mot den bak­grun­den kan översätt­ning­en använda ut­tryck som t.ex. ”of­fi­ce­ra­re” och ”befälha­va­re”, någon gång pre­ci­sa­re ord som ”ge­ne­ra­ler”. När tex­ten klargör att en per­son kom­men­de­rar fol­kets sam­la­de armé pas­sar be­teck­ning­en ”över­befälha­va­re”, lik­som ”kom­men­dant” när han har befälet över en stad.

På en del ställen an­tyds ett slags befäls­gra­der. Oli­ka per­so­ner sägs le­da grup­per på tu­sen, hund­ra, fem­tio el­ler tio män (2 Mos 18:21; 5 Mos 1:15; 1 Mack 3:55). Ut­tryck för ”le­da­re av tu­sen” och ”le­da­re av hund­ra” (ibland ”fem­tio”) fun­ge­rar of­ta som allmänna be­teck­ning­ar för of­fi­ce­ra­re och åter­ges då med det­ta ord. De båda hu­vud­nivåer­na mar­ke­ras vid be­hov i översätt­ning­en med tilläggs­ord som ”högre” och ”lägre” (särskilt när ut­tryc­ken före­kom­mer sam­ti­digt, t.ex. 4 Mos 31:48; 1 Krön 13:1).

Det­ta gam­mal­tes­ta­ment­li­ga språkbruk var in­ter­na­tio­nellt spritt och har mot­sva­rig­he­ter i bi­belns gre­kisk­språki­ga de­lar. I Tillägg till GT åter­finns, vid si­dan av and­ra gre­kis­ka ord för mi­litära le­da­re, sam­mansätt­ning­ar­na ”le­da­re av tu­sen” (chilíar­chos) och ”le­da­re av hund­ra” (he­katóntar­chos). De upp­träder också i NT men får då en pre­ci­sa­re in­nebörd, ef­tersom de of­fi­ce­ra­re som nämns där i allmänhet är ro­mers­ka. Ro­mar­nas mi­litära or­ga­ni­sa­tion var fast och de­tal­je­rad och är väl känd för oss från an­ti­kens lit­te­ra­tur.

Den störs­ta ro­mers­ka trup­pen­he­ten var le­gi­o­nen (ca 6 000 man). Den in­de­la­des i 10 ko­hor­ter. I Ju­deen fanns på Je­su tid fem ko­hor­ter, av vil­ka en användes i Je­ru­sa­lem. Den kal­las i översätt­ning­en ”vakt­styr­kan” (Matt 27:27 med par.). Där and­ra ko­hor­ter nämns används vår nu­ti­da be­teck­ning för mot­sva­ran­de styr­ka, ”ba­tal­jon” (Apg 10:1; 27:1). Che­fen för en ko­hort kal­la­des på la­tin tribúnus míli­tum, ”mi­litärtri­bun”; på gre­kis­ka åter­gavs ti­teln med chilíar­chos ”le­da­re av tu­sen”. I NT upp­träder che­fen för vakt­styr­kan i Je­ru­sa­lem un­der den­na ti­tel, som då översätts med ”kom­men­dan­ten” (Joh 18:12; Apg 21-24). Några gång­er före­kom­mer or­det i fler­tal med en allmänna­re in­nebörd (”övers­tar”, Mark 6:21; Apg 25:23; ”härföra­re”, Upp 6:15; 19:18).

En ko­hort in­de­la­des i sex cen­tu­ri­or, un­gefär mot­sva­ran­de nu­ti­dens kom­pa­ni­er. Che­fen för en cen­tu­ria kal­la­des på la­tin centúrio, ”cen­tu­ri­on”, vil­ket mot­sva­rar gre­kis­kans ”le­da­re av hund­ra”. Såda­na cen­tu­ri­o­ner el­ler ro­mers­ka kap­te­ner upp­träder på en rad ställen i evan­ge­li­er­na (Matt 8:5 ff. med par.; 27:54 med par.) och Apost­lagärning­ar­na (t.ex. 10:1; 27:1 ff.). Ti­teln åter­ges där kon­se­kvent med ”of­fi­cer”.

Ju­dar­na ha­de i Je­ru­sa­lem en egen vakt­styr­ka, som upprätthöll ord­ning­en i temp­let. Dess befälha­va­re tillhörde det högre präster­ska­pet. Han kal­las i översätt­ning­en ”(tem­pel)kom­men­dan­ten” (Apg 4:1; 5:24, 26). Mot­sva­ran­de gre­kis­ka ord (stra­tegós) kun­de användas om högre mi­litärer av oli­ka slag men också om ci­vi­la ämbetsmän (så i Apg 16:20 ff.). I Luk 22:4, 52 före­kom­mer det i fler­tal (”of­fi­ce­rar­na i tem­pel­vak­ten”).

Dagens bibelord

6 14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er.

Matt 6:14