En av de vik­ti­gas­te ba­by­lo­nis­ka gu­dar­na, son till över­gu­den Mar­duk, som också kal­la­des Bel (Baal). For­men Ne­bo (Jes 46:1) är hebre­isk och mot­sva­rar ac­ka­dis­kans Na­bu. Guds­nam­net ingår i fle­ra ba­by­lo­nis­ka egen­namn, t.ex. Ne­bu­kad­nes­sar.

Ne­bo är också nam­net på ett berg i Ava­rim­mas­si­vet öster om Döda ha­vets nord­li­gas­te del, en­ligt 5 Mos 34 plat­sen för Mo­ses död. Ru­i­ner av krist­na kyr­kor från 300-ta­let och framåt vitt­nar om den tra­di­tion som har iden­ti­fi­e­rat plat­sen. I fle­ra tex­ter syf­tar nam­net på en stad (4 Mos 32:3; 1 Krön 5:8), tro­ligt­vis belägen i låglan­det vid ber­get Ne­bos fot. Det­ta område erövra­des en­ligt 4 Mos 21:21-35 av is­ra­e­li­ter­na men blev se­na­re mo­a­bi­tiskt (jfr Jer 48:1, 22). En mo­a­bi­tisk in­skrift nämner sta­den och säger att den ta­gits från Is­ra­el. Det är ovisst om ber­gets och sta­dens namn har något ur­sprung­ligt sam­band med guds­nam­net.

”Männen från Ne­bo” i Esr 2:29; 10:43; Neh 7:33 kom tro­li­gen från en an­nan stad, som bör ha le­gat i Ju­deen.