• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Mynt och vikt, viktmått

Bru­ket av prägla­de mynt upp­kom en­ligt en van­lig upp­fatt­ning på 600-ta­let f.Kr. i Mind­re Asi­en och över­togs se­dan av per­ser­na. En­ligt vis­sa fors­ka­re ha­de me­tall­styc­ken med stan­dar­di­se­rad vikt re­dan långt ti­di­ga­re använts som be­tal­nings­me­del i Egyp­ten. Per­ser­nas guld­mynt, som kal­la­des da­rei´k och vägde drygt 8 g, nämns i bib­lis­ka skrif­ter från per­sisk tid (Esr 2:69; 8:27; Neh 7:70-72). På ett ställe (1 Krön 29:7) överförs mynt­be­teck­ning­en till äld­re förhållan­den. I ett par fall ty­der grund­tex­tens namn­form på förväxling med det gre­kis­ka myn­tet drach­ma (se ne­dan).

In­om den hebre­is­ka bi­beln möter man an­nars den äld­re se­den att be­ta­la med värde­full me­tall, som vägdes vid var­je trans­ak­tion. Or­det för sil­ver (késef) kan därför bli lik­ty­digt med ”peng­ar”, och vikt­be­teck­ning­ar fun­ge­rar som namn på myn­ten­he­ter. Av­ses en vikt i guld anges det­ta särskilt i grund­tex­ten. Ett vikt­sy­stem med tre hu­vu­den­he­ter är grundläggan­de och åter­kom­mer även i bi­belns gre­kisk­språki­ga de­lar. Det var emel­ler­tid in­te på långa vägar så stan­dar­di­se­rat som nu­ti­da sy­stem. Vik­ten­he­ter­na va­ri­e­ra­de i värde från tid till tid och från plats till plats. Of­ta före­kom skil­da sy­stem si­da vid si­da i sam­ma miljö. Det fanns t.ex. ”kung­li­ga” vik­ter, som var tyng­re än and­ra. Ett spe­ci­ellt sy­stem, ”tem­pel­vikt”, nämns på fle­ra ställen (t.ex. 2 Mos 30:13; 3 Mos 27:25). Man vet in­te hur det skil­de sig från an­nan viktmätning.

De omräkning­ar till nu­ti­da vik­ter som anges ne­dan är därför un­gefärli­ga. De re­pre­sen­te­rar ge­nom­snitt av en lång hi­sto­risk ut­veck­ling och sto­ra lo­ka­la va­ri­a­tio­ner. Då grund­tex­tens viktmått är så opre­ci­sa går ing­en väsent­lig in­for­ma­tion förlo­rad om de i översätt­ning­en åter­ges med nu­ti­da en­he­ter, in­te ens om en kraf­tig av­rund­ning krävs av sam­man­hang­et. Såda­na om­skriv­ning­ar har valts på några ställen där tex­ten vin­ner i tyd­lig­het om läsa­ren di­rekt upp­fat­tar hur stor tyngd det är fråga om (t.ex. 1 Sam 17:5, 7).

De tre hu­vu­den­he­ter­na i bi­belns ge­men­sam­ma vikt­sy­stem är följan­de:

En si­kel (på hebre­is­ka shékel, en av­led­ning av or­det ”väga”) mot­sva­ra­de ca 12 g. GT anger of­tast ett värde i siklar sil­ver, och räkne­en­he­ten är så själv­klar att or­det ”sil­ver” kan utelämnas.

En mi­na (försvensk­ning av hebre­is­kans mané, t.ex. 1 Kung 10:17) mot­sva­ra­de 50 siklar el­ler ca 600 g. Vikt­sy­stem där mi­nan mot­sva­ra­de 60 siklar har också före­kom­mit.

En ta­lent (or­det är gre­kiskt, på hebre­is­ka kickár, t.ex. 2 Mos 25:39) mot­sva­ra­de 3 000 siklar, alltså 60 mi­nor en­ligt det van­li­gas­te sy­ste­met, el­ler ca 35 kg. Sy­ste­mets sto­ra va­ri­a­tio­ner il­lu­stre­ras av att ta­len­tens vikt har pend­lat mel­lan 20 och 40 kg.

Fle­ra GT-tex­ter räknar med bråkde­lar av si­keln (2 Mos 30:13; 1 Sam 9:8; Neh 10:32), men det fanns också mind­re en­he­ter med särskil­da namn, bl.a. ge­ra, 1/20 si­kel (t.ex. 2 Mos 30:13), och be­ka, 1/2 si­kel (2 Mos 38:26). Yt­ter­li­ga­re ett namn på halv­si­keln, pe­res, kan lig­ga bakom den dunk­la tex­ten Dan 5:25-28. En vikt­be­teck­ning med okänd valör, kesi­ta, före­kom­mer i 1 Mos 33:19; Jos 24:32; Job 42:11.

Siklar, mi­nor och ta­len­ter nämns också i Tillägg till GT, där gre­kisk och ori­en­ta­lisk kul­tur på många sätt smält sam­man. I den­na miljö före­kom också prägla­de mynt. Ibland nämns gre­ker­nas grundläggan­de myn­ten­het, som kal­la­des drachmé el­ler med en la­ti­ni­se­rad form drach­ma (Tob 5:15; 2 Mack 4:19; 10:20; 12:43). Den mot­sva­ra­de från början en halv si­kel. Man räkna­de 100 drach­mer på en mi­na.

Även i NT:s grund­text före­kom­mer ta­len­ter (Matt 18:24; Matt 25:15-28; Upp 16:21) och mi­nor (Luk 19:13-25; översätt­ning­en har där det tra­di­tio­nel­la ”pund”). Si­keln nämns däre­mot in­te, vil­ket häng­er sam­man med att lägre pen­ning­valörer nu anges i gre­kis­ka el­ler ro­mers­ka mynt. Guld- och sil­ver­mynt prägla­des av ro­mar­na på bestämda or­ter (jfr Matt 22:19-21 med par.), me­dan koppar­mynt kun­de slås lo­kalt an­ting­en av ro­mers­ka ståthålla­re el­ler av in­hems­ka furs­tar. Det van­li­gas­te sil­ver­myn­tet kal­la­des de­nar (Matt 20:2-13; 22:19 med par.; Upp 6:6) och mot­sva­ra­de gre­ker­nas drach­ma (Apg 19:19; även i grund­tex­ten till Luk 15:8 f.) el­ler en halv si­kel i det gam­la sy­ste­met. I Matt 26:15; 27:3, 9 har grund­tex­ten ett allmänt ord för sil­ver­mynt (argýri­on); valören är här av mind­re be­ty­del­se i jämförel­se med an­spel­ning­en på Sak 11:12. På ett ställe (Matt 17:27) nämner grund­tex­ten myn­tet sta­ter, som mot­sva­ra­de fy­ra drach­mer. Stället il­lu­stre­rar mynt­sy­ste­mens ständi­ga förskjut­ning­ar. Tem­pelskat­ten, som myn­tet skul­le täcka för två per­so­ners räkning, ut­gjor­de en­ligt 2 Mos 30:13 en halv si­kel. I Matt 17:24 kal­las den or­da­grant ”dubbeld­rach­man” och mot­sva­ra­de alltså när tex­ten skrevs två drach­mer i stället för en. Det gre­kis­ka or­det för ”kop­par”, som också kun­de be­teck­na en mind­re gre­kisk valör, används om peng­ar i allmänhet i Mark 6:8; 12:41; jfr Matt 10:9. På några and­ra ställen, där översätt­ning­en använder allmänna ord för småmynt, har grund­tex­ten va­ri­e­ran­de ut­tryck som de ro­mers­ka valörer­na as el­ler assári­us, gre­ci­se­rat assári­on (1/16 de­nar, Matt 10:29 med par.) och quádrans, gre­ci­se­rat kodrántes (1/4 as, Matt 5:26; Mark 12:42), el­ler det gre­kis­ka or­det leptón, som be­teck­nar en småsak el­ler en bråkdel (Mark 12:42 med par.; Luk 12:59).

Ett ro­merskt viktmått líbra (på gre­kis­ka lítra) upp­träder i Joh 12:3; 19:39. Det mot­sva­ra­de ca 1/3 kg och har i Sve­ri­ge tra­di­tio­nellt åter­getts med ”pund”.

När det gäller köpkraf­ten hos me­tall­styc­ken el­ler prägla­de mynt är omräkning­ar till nu­ti­da myntvärden me­ningslösa med tan­ke på de ständi­ga föränd­ring­ar­na av pri­ser och pen­ningvärden i både nu­tid och forn­tid. Någon gång kan förhållan­de­na be­ly­sas av no­ti­ser som re­la­te­rar sil­ver till va­ror (t.ex. 3 Mos 27:16; 2 Kung 7:16). I NT il­lu­stre­ras köpkraf­ten hos den ro­mers­ka de­na­ren när den upp­träder som skälig be­tal­ning för en dags ar­be­te (Matt 20:2; jfr Upp 6:6, där det är fråga om dyr­tid och brist). Att en ta­lent (sil­ver) var ett be­ty­dan­de be­lopp framgår av många ställen i GT och Tillägg till GT. När ta­len­ter räknas i hund­ra­tal el­ler tu­sen­tal rör det sig om sto­ra of­fent­li­ga trans­ak­tio­ner, t.ex. krigs­ska­destånd, rust­nings­uppbåd el­ler skat­te­tri­bu­ter (2 Kung 23:33; 1 Krön 19:6; 1 Mack 11:28; 2 Mack 8:10).

Dagens bibelord

5 15Men de rättfärdiga lever för evigt.
Hos Herren har de sin lön
och den Högste sörjer för dem.
Vish 5:15