• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Moab, moabiter

Mo­a­bi­ter­na var Is­ra­els närmas­te gran­nar i syd­ost. De­ras land Mo­ab låg på högplatån öster om Döda ha­vet. I söder av­gränsa­des det mot Edom av en djup och brant flodra­vin, i bi­beln kal­lad Se­red­da­len (4 Mos 21:12; 5 Mos 2:13). Österut, där den od­lings­ba­ra mar­ken övergår i öken, finns lämning­ar ef­ter ett starkt befäst­nings­sy­stem av oviss ålder. I norr var läget okla­ra­re. Ar­nons dju­pa flod­dal var en­ligt 4 Mos 21:13 Mo­abs gräns; lan­dets nord-syd­li­ga ut­sträck­ning skul­le då mot­sva­ra Döda ha­vets södra hälft. Men till Mo­ab räkna­des också högplatån norr om Ar­non med dess västra rand­berg (Ava­rim­ber­gen, 5 Mos 32:49). Det­ta nord­li­ga område sträck­te sig upp till Jor­dan­da­lens södra del, där den östra strand­zo­nen kal­la­des Mo­abs he­dar (4 Mos 36:13; jfr 5 Mos 1:5). Det ha­de en­ligt bi­beln ta­gits från mo­a­bi­ter­na av amo­re­er­na, som i sin tur un­dan­träng­des av is­ra­e­li­ter­na. En­ligt tra­di­tio­nen up­pehöll sig Is­ra­els folk i området före Mo­ses död (4 Mos 22:1; 5 Mos 34); det gavs däref­ter åt Ru­bens stam (Jos 1:12-15; jfr 4 Mos 32:37 f.). Till vis­tel­sen i Mo­abs grann­skap förläggs ett par epi­so­der där mo­a­bi­ter­na på oli­ka sätt ho­tar Is­ra­els fram­tid (4 Mos 22-24; 25:1-5).

Bi­beln berättar i fortsätt­ning­en om sko­ningslösa krig med Mo­ab och även med and­ra folk som gjor­de an­språk på området norr om Ar­non (jfr not till Jer 49:3). Ef­ter stri­der un­der do­mar­ti­den (Dom 3:12-30) och Saul (1 Sam 14:47) skall mo­a­bi­ter­na ha un­der­ku­vats fullständigt av Da­vid (2 Sam 8:2). En­ligt 2 Kung (1:1; 3:4-27) gjor­de de­ras kung Mes­ha sig självständig vid mit­ten av 800-ta­let f.Kr. och avvärj­de en is­ra­e­li­tisk motak­tion. Upp­gif­ter­na be­kräftas del­vis av en rykt­bar in­skrift (Mes­ha­ste­nen), som dock säger att Mes­ha helt förin­ta­de Is­ra­el. Över­drif­ter i histo­ri­e­skriv­ning­en före­kom säkert på ömse si­dor. Mo­abs självständig­het upphörde un­der As­sy­ri­ens stor­hets­tid. As­sy­ris­ka in­skrif­ter från 700-600-ta­len nämner fle­ra an­nars okända mo­a­bi­tis­ka kung­ar och vitt­nar di­rekt el­ler in­di­rekt om de­ras un­der­kas­tel­se.

I lik­het med am­mo­ni­ter­na ansågs mo­a­bi­ter­na be­släkta­de med is­ra­e­li­ter­na ge­nom Ab­ra­hams bror­son Lot (1 Mos 19:30-38). Mes­ha­ste­nen vi­sar att de­ras språk var myc­ket likt is­ra­e­li­ter­nas hebre­is­ka. Som­li­ga bi­bel­tex­ter utgår från att de båda fol­ken kun­de le­va sam­man i fred (Ruts bok; 1 Sam 22:3 f.). En re­li­gi­ons­bland­ning låg nära till hands men av­skyd­des av dem som vil­le värna den is­ra­e­li­tis­ka trons ren­het (1 Kung 11:1, 7, 33). Mo­a­bi­ter­na ute­stäng­des till sist helt från Is­ra­els re­li­gi­ons­ge­men­skap (5 Mos 23:3; Neh 13:1). Pro­fe­ter­nas ord om Mo­ab är van­li­gen ne­ga­ti­va, va­re sig de brännmärker brott (Am 2:1) el­ler utmålar lan­dets olyc­kor (Jer 48).

Dagens bibelord

4 19Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov.

Fil 4:19