En grupp grekiska ord, här återgivna med bl.a. "härskare", "makter", "krafter", "troner" och "herravälden", används i NT på ett ovanligt sätt. Bakgrunden är samtida judiska läror om änglarna. Orden syftar på änglafurstar med hög rang men samtidigt också på sådant som de övervakade i den synliga världen: himlakroppar, naturens element och krafter, politiska makter. Någon klar skillnad mellan andliga väsen och materiella krafter upprätthölls nämligen inte.

"Makterna" är enligt NT skapade av Gud, och Kristus är herre över dem (Kol 1:16; 2:10). Ofta framställs de dock som upproriska och ledda av djävulen, som fått den synliga världen i sitt våld. De kan då kallas "denna världens makter" (1 Kor 2:6-8) eller "kosmiska makter" (Gal 4:3; Kol 2:8). Det sistnämnda uttrycket påminner samtidigt om deras förbindelse med naturkrafter och himlakroppar.

De onda makterna motverkar Guds frälsningsplan men besegras och avslöjas av Kristus (Kol 2:15; 1 Pet 3:22). De kristna är därför fria från dem och bör inte låta sig förslavas av dem (Gal 4:9). Varningen innebär närmare bestämt att man inte får känna sig bunden av rituella bruk. Dessa jämställs med ängladyrkan (Kol 2:18) därför att religiös noggrannhet med t.ex. mat, fasta eller högtidsfirande tolkas som lydnad mot de "makter" som övervakar tingen. Enligt NT är detta avgudadyrkan: det strider mot tron att Kristus är herre över "makterna" och mot förbudet att dyrka skapade ting i Skaparens ställe (jfr Vish 13:1-9). Att "makterna" ändå betraktas som en verklighet, värd viss respekt, framgår av 2 Pet 2:10 f.; Jud v. 8.