• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Människosonen

I Dan 7:13 f. upp­träder ”en som lik­na­de en människa”. I det föregåen­de av­snit­tet har oli­ka ri­ken re­pre­sen­te­rats av djur. Ef­ter des­sa ri­ken följer ett som företräds av en mänsk­lig ge­stalt. En­ligt ut­tyd­ning­en i v. 27 mot­sva­rar han ”den Högs­tes he­li­ga”. Me­ning­en är alltså att ett fritt ju­diskt ri­ke tack va­re Guds in­gri­pan­de skall fram­träda ef­ter de främman­de stor­mak­ter­nas förtryck. Ge­nom li­dan­de skall den av Gud ut­val­da åter­sto­den av det ju­dis­ka fol­ket nå fram till den­na upphöjel­se. Grund­tex­tens ut­tryck för människa kan or­da­grant åter­ges med ”människo­son” (Son). Det ju­dis­ka fram­tids­hop­pet i ny­tes­ta­ment­lig tid om­for­ma­de Människo­so­nens sym­bol till bil­den av en kom­man­de frälsar­ge­stalt. And­ra GT-ställen där ut­tryc­ket ”människo­son” finns i grund­tex­ten (t.ex. Ps 8:5 f.; 80:18; Hes 2:1) har bi­dra­git till bil­dens ut­form­ning.

NT:s grund­text har över­ta­git ut­tryc­ket ”människo­son”, som på gre­kis­ka får en särpräglad klang. Det före­kom­mer med få un­dan­tag (Apg 7:56; Upp 1:13; 14:14) ba­ra i evan­ge­li­er­na, och där i ord av Je­sus som ser ut att syf­ta på ho­nom själv. Den enk­las­te tolk­ning­en av det­ta förhållan­de är att Je­sus med den­na be­teck­ning vil­le ge an­tyd­ning­ar, i gåtfull form, om den upp­gift han viss­te sig ha. Människo­so­nen skall en gång kom­ma med sin him­mels­ka härlig­het (se Dan 7:13 f.) och hålla dom (t.ex. Matt 16:27; 25:31-46), men dessförin­nan måste han va­ra en tjäna­re bland människor, gå ige­nom li­dan­den och ge sitt liv för att rädda dem han vänder sig till (Matt 20:28). Den över­tag­na bil­den av Människo­so­nen har sålun­da ut­veck­lats vi­da­re och fått drag av Her­rens li­dan­de tjäna­re (Jes 53). Sam­ma in­tryck ger or­den om att Människo­so­nen in­te har något ställe där han kan vi­la sitt hu­vud (Matt 8:20). Ändå har han makt re­dan här på jor­den att förlåta syn­der, något som an­nars är förbehållet Gud (Matt 9:6). Människo­so­nens ge­stalt sätts i evan­ge­li­er­na all­tid i re­la­tion till ef­terföljar­na. Des­sa är kal­la­de att i lik­het med ho­nom tjäna och till­sam­mans med ho­nom gå ge­nom li­dan­den och död (Matt 16:24-28).

På grund av be­grep­pets fler­ty­dig­het – det kan förstås som ”människan” i allmänhet, som en om­skriv­ning av pro­no­mi­net ”jag” och som en frälsar­ge­stalt – har evan­ge­li­er­nas ord om Människo­so­nen re­dan i urkris­ten tid va­rit föremål för olikar­ta­de tolk­ning­ar. På sam­ma gång har de gett im­pul­ser till det tänkan­de om Kristus som fram­träder re­dan i NT.

Dagens bibelord

4 19Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov.

Fil 4:19