• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Kläder

I GT be­skrivs vitt skil­da slag av dräkter, även säll­syn­ta och spe­ci­el­la som t.ex. kung­li­ga och präster­li­ga skru­dar (Est 8:15; 2 Mos 28) el­ler kvinn­lig lyx­ut­styr­sel (Jes 3:18-24). Ibland är det svårt att få en tyd­lig bild av de plagg som nämns, därför att de be­skrivs med för oss okla­ra ord (se t.ex. 1 Mos 37:3 med not). Klädskic­ket i is­ra­e­li­ter­nas omvärld va­ri­e­ra­de också av­sevärt, som framgår av bl.a. egyp­tis­ka och as­sy­ris­ka bil­der. De bib­lis­ka tex­ter­na sik­tar in­te all­tid till pre­ci­sa be­skriv­ning­ar. I NT används t.ex. ett allmänt ord för klädes­plagg både om den fi­nas­te dräkten i ett förmöget hus (Luk 15:22), om de skriftlärdas vi­da mant­lar (Mark 12:38) och om de sa­li­gas dräkter (Upp 6:11; 7:9 ff.). Men trots al­la otyd­lig­he­ter och va­ri­a­tio­ner kan några basplagg sägas känne­teck­na den bib­lis­ka värl­dens van­li­ga klädedräkt.

Gördeln el­ler höft­skyn­ket var det in­ners­ta un­der­plag­get och kan därför användas som sym­bol för in­tim samhörig­het (Jer 13:11). Över den bars en lätt rock el­ler lång­skjor­ta, gärna av lin­ne (Dom 14:12; Ords 31:24). Den hölls ihop av ett bälte där red­skap kun­de fästas och peng­ar stop­pas in (Mark 6:8). När man behövde röra sig fritt kun­de man ”fästa upp si­na kläder” (t.ex. 1 Kung 18:46; 1 Mack 3:58; Luk 17:8), dvs. vi­ka upp skjor­tans hin­der­sam­ma ne­der­del in­nanför bältet. I Luk 12:35 görs det­ta till en bild för and­lig be­red­skap. Man­teln, ett stort tygstyc­ke som svep­tes kring krop­pen som yt­ter­plagg, nämns of­ta och ha­de mångsidig använd­ning. Den skyd­da­de mot köld, särskilt om ma­te­ri­a­let var yl­le (Ords 31:21; Hes 27:24), och användes även som täcke att sve­pa in sig och so­va i. För fat­ti­ga var den en livsnödvändig tillgång (2 Mos 22:26). Man­telns veck och fli­kar ut­nytt­ja­des till förva­ring (Hes 5:3; Hagg 2:13). Den kun­de också dra­pe­ras kring hu­vu­det, till skydd mot vädret el­ler för att gömma de­lar av an­sik­tet, vil­ket mar­ke­ra­de un­derdånig­het och blyg­sel (1 Kung 19:13). Ut­tryc­ket ”dölja sitt skägg” (3 Mos 13:45; Mik 3:7) syf­tar på det­ta. På fötter­na bar man i re­gel enk­la su­lor med rem­mar. Skor­na el­ler san­da­ler­na kan därför sym­bo­li­se­ra ett obe­tyd­ligt värde (Am 2:6; 8:6; Syr 46:19). I ny­tes­ta­ment­li­ga tex­ter förutsätts att en välbeställd per­son fick hjälp av si­na sla­var med att ta av och på dem (Matt 3:11 med par.).

Basplag­gen kun­de va­rie­ras och kom­bi­ne­ras på många sätt. En dyr­bar dräkt om­fat­ta­de fle­ra skjor­tor och mant­lar av oli­ka slag. I fat­tig­dom el­ler själv­vald askes in­skränk­tes klädseln till ba­ra ett par plagg, skjor­ta el­ler man­tel och höft­skyn­ke el­ler bälte (2 Kung 1:8; jfr Matt 3:4; Mark 6:9). Att män och kvin­nor ha­de oli­ka kläder framgår bl.a. av 5 Mos 22:5, men skill­na­den var förmod­li­gen be­gränsad till snitt och färg hos basplag­gen. Slöjor nämns i fle­ra tex­ter (t.ex. 1 Mos 24:65; Höga v 4:1; Hes 16:10; Till Dan A:32), däre­mot före­kom­mer ing­en allmän re­gel om att kvin­nor skul­le va­ra be­slöja­de. Pa­u­lus re­so­ne­mang i 1 Kor 11:3-10 tycks emel­ler­tid utgå från att kvin­nan måste bära en hu­vud­bo­nad ut­anför hem­met.

En dräkt­de­talj med re­li­giös in­nebörd före­skrivs i 4 Mos 15:38 f.; 5 Mos 22:12: is­ra­e­li­ter­na skall bära tof­sar i man­telns hörn. Den­na bestämmel­se följ­des en­ligt Matt 23:5 de­monst­ra­tivt av fa­ri­se­er­na, en­ligt Matt 9:20; 14:36 med par. också av Je­sus (or­det för tofs kan dock på des­sa ställen även tol­kas som ”kant”). I berättel­ser­na om ho­nom ut­trycks även tan­ken att and­lig kraft kan överföras med hjälp av kläder; jfr 2 Kung 2:13 f.; Apg 19:12.

Klädseln har of­ta sym­bo­lisk in­nebörd. Den mar­ke­rar bära­rens an­se­en­de och plats i samhället men före­kom­mer också i re­li­giöst bild­språk. Fest­kläder står för nåd och ära, som Gud skänker de from­ma (Jes 52:1; Sak 3:4). Nya, re­na kläder be­teck­nar i Up­pen­ba­rel­se­bo­ken både omvändel­sen (22:14) och det nya li­vet i him­len (7:9; jfr 2 Kor 5:2-4). Smut­si­ga kläder sym­bo­li­se­rar skuld och skam (Jes 64:6; Upp 3:4). Na­ken­het kan ha sam­ma bild­li­ga be­ty­del­se (Upp 3:18; 16:15). I allmänhet förknip­pas den med nöd (t.ex. Job 31:19), ne­der­lag och förned­ring (t.ex. 2 Sam 10:4 f.; Jes 20:1-6; Hab 2:15), lik­som fång­dräkten är en del av den be­seg­ra­des vanära (2 Kung 25:29). En tillämp­ning av det­ta synsätt var bru­ket att ut­tryc­ka sorg, förtviv­lan och förkros­sel­se ge­nom att av­sikt­ligt vanställa dräkt och ut­se­en­de. Bl.a. gjor­de man re­vor i skjor­tan, man­teln el­ler båda­de­ra, ”rev sönder si­na kläder” (t.ex. 1 Mos 37:29; 2 Sam 1:2, 11; Esr 9:3). Sor­ge­bruk.

Dagens bibelord

46 10Han gör slut på krigen över hela jorden,
han bryter bågen och bräcker spjutet,
sköldarna bränner han upp i eld.
Ps 46:10