Plats där israeliterna enligt GT uppehöll sig under en del av sin ökenvandring. Namnet är besläktat med hebreiskans ord för "helig" och tyder på att platsen varit en kultort. Tillägget Barnea, vars betydelse är okänd, särskiljer den från orter med samma eller liknande namn. Till dessa hör Kedesh i Galileen (Jos 20:7; Tob 1:2); det fanns också ett Kadesh vid Orontes i Syrien, som kanske åsyftas i 2 Sam 24:6; Ps 29:8.

Läget för Kadesh Barnea anges bara ungefärligt, oftast till Sinöknen söder och sydväst om det bibliska Negevs kärnområde. Den åsyftade platsen har identifierats med en oas i norra delen av Sinaihalvön där man har funnit rester av befästningar från Israels kungatid, dock ingenting som belyser berättelserna om ökenvandringen. Som en sydlig utpost för det israelitiska riket förekommer Kadesh Barnea i några gränsbeskrivningar (Jos 10:41; 15:3; Hes 47:19; 48:28); oftare nämns i sådana sammanhang Beer Sheva, som låg längre norrut.

Traditionens uppgifter om Kadesh är brokiga och delvis svårförenliga. Platsen anges som utgångspunkt först för spaningsföretag och tidiga framstötar i Kanaan (4 Mos 13), sedan för vandringen mot östjordanlandet (4 Mos 20:14). Enligt 5 Mos låg många år mellan dessa tillfällen, år då israeliterna irrade omkring i trakten av Kadesh (2:1, 14; jfr 4 Mos 33:37-49), dömda till detta dröjsmål som straff för sin olydnad (1:19-46; jfr 4 Mos 13-14). Dessutom identifierar en del av traditionen Kadesh med det Meriva där folket gjorde uppror (4 Mos 27:14; 5 Mos 32:51). På ett par ställen förekommer dubbelnamnet Merivat Kadesh (Hes 47:19; 48:28).