• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Kött, köttslig

I gam­mal­tes­ta­ment­lig hebre­is­ka kan människor och djur sam­man­fat­tan­de kal­las ”allt kött”: det le­van­de är en och sam­ma ma­te­ria, som upp­träder i skif­tan­de for­mer. Or­det ”kött” (basár) används också om den en­skil­da människans kropp, särskilt i sam­man­hang som be­to­nar vill­ko­ren för det kropps­li­ga li­vet: förgäng­lig­het och sårbar­het. Sex­u­a­li­te­tens cen­tra­la roll i den bi­o­lo­gis­ka till­va­ron be­to­nas ge­nom att ”köttet” i vis­sa fall be­teck­nar köns­or­ga­nen. Des­sa egen­he­ter hos grund­tex­ten fram­träder of­tast in­te i före­lig­gan­de översätt­ning, som väljer nu­ti­dens na­tur­li­ga ut­tryck för vad som me­nas (t.ex. ”Människan” i stället för ”Allt kött” i Jes 40:6). Grund­tex­tens ”kött” åter­ges en­dast när det kan byg­gas in i vänd­ning­ar med hem­ortsrätt i nu­tids­svens­kan, t.ex. ”ditt eget kött och blod” för ”di­na barn” (Jes 39:7) el­ler ”va­ra av sam­ma kött och blod” för ”va­ra släkt” (1 Krön 11:1).

NT har över­ta­git det hebre­is­ka ut­tryckssättet både i di­rek­ta ci­tat från GT och i sitt eget språkbruk. I det­ta nya sam­man­hang måste det of­ta­re re­do­vi­sas or­da­grant, ef­tersom det används för att förmed­la särprägla­de re­li­giösa tan­kar, sam­ti­digt som det i sin nya språkli­ga om­giv­ning måste ha gjort ett li­ka av­vi­kan­de in­tryck som i nu­tids­svens­kan.

Or­det ”kött” (på gre­kis­ka sarx) och därmed förbund­na ut­tryckssätt kan i NT lik­som i GT av­se människan i allmänhet, krop­pen och den kropps­li­ga till­va­ron, mänsk­lig svag­het, kropps­ligt li­dan­de, fy­sisk släkt­skap och sex­u­el­la förhållan­den. NT be­to­nar dock star­ka­re det syn­di­ga och guds­fi­ent­li­ga i människans na­tur­li­ga lägg­ning. Det­ta gäller i syn­ner­het Pa­u­lus. ”Köttet” be­teck­nar i hans brev in­te ba­ra det kropps­li­ga ut­an främst det förvända och självis­ka hos människan. Före omvändel­sen är hon ”kötts­lig”; hon är kvar i ”köttet”, dvs. i sin on­da na­tur. Det on­da hos hen­ne kan också kal­las ”den gam­la människan” och ”den syn­di­ga krop­pen”. Tan­ken att människans ti­di­ga­re liv av­slu­tas med do­pets sym­bo­lis­ka död blan­das här med föreställ­ning­en om en väldig or­ga­nism av onds­ka, i vil­ken al­la människor är in­fo­ga­de se­dan Adams syn­da­fall. Det­ta on­da ställs i mot­sats till det av Gud giv­na sin­ne­la­get i en kris­ten människas an­de. Pa­u­lus an­kny­ter här till en ju­disk lära, en­ligt vil­ken människan styrs av en ”ond drift” till ohämmad självhävdel­se och en ”god drift” till osjälvisk­het och gudshängi­ven­het.

Grund­tex­tens svårtillgäng­li­ga ut­tryckssätt har bi­behållits i översätt­ning­en, när tan­kegång­ar av den­na art är oupplösligt förbund­na med det och in­te kan fång­as med lätt­fatt­li­ga ersätt­nings­ord. Det­ta gäller särskilt då Pa­u­lus dis­ku­te­rar mot­satspa­ret ”kött” och ”an­de” (Rom 8:3-12; Gal 5:13-24). I övrigt används lik­som i GT oli­ka om­skriv­ning­ar allt­ef­ter sam­man­hang­et, t.ex. ”människan” (1 Pet 1:24), ”mänsk­lig” (Rom 6:19), ”krop­pen” (Jud v. 8), ”kropps­lig” (Gal 4:14), ”jor­disk” (Rom 13:14), ”världs­lig” (1 Kor 1:26), ”na­tu­rens ord­ning” (Gal 4:23), ”något ytt­re” (Fil 3:3). Oand­lig.

Dagens bibelord

6 24Herren välsignar dig och beskyddar dig.
4 Mos 6:24