• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Juda, jude, judeen, judeer, sydriket

Lik­som en rad and­ra namn står Ju­da i GT dels för en per­son, dels för hans ätt­ling­ar och de­ras område. I lik­het med nam­net Is­ra­el be­teck­nar det dess­utom ett av kun­ga­ti­dens båda ri­ken (Syd­ri­ket).

Ja­kobs son Ju­da upp­träder i 1 Mos som in­di­vid (t.ex. 38; 44:18-34), men också som per­so­ni­fi­ka­tion av en stam (49:8-12), vars kärn­område en­ligt tra­di­tio­nen låg på bergs­ryg­gen söder om det nu­va­ran­de Je­ru­sa­lem. Tro­li­gen var Ju­da från början nam­net på det­ta område och blev se­dan den över­ord­na­de be­teck­ning­en för be­folk­ning­en därom­kring, som bil­da­de en självständig grupp av stam­mar, skild från de nord­li­ga. Ju­da och Is­ra­el nämns därför ti­digt som två skil­da stor­he­ter, i både sam­ar­be­te och kon­flikt. Ef­ter Sa­lo­mos död blev stam­grup­per­na två skil­da kung­a­ri­ken. Det södra, vars hu­vud­stad var Je­ru­sa­lem, kal­las Ju­da el­ler Ju­da ri­ke. Om invånar­na i det­ta område (både före och un­der kun­ga­ti­den) används or­den ju­de­er och ju­de­isk.

Ef­ter den ba­by­lo­nis­ka fång­en­ska­pen knyts nam­net Ju­da till tem­pel­sta­ten kring Je­ru­sa­lem och dess invåna­re, oav­sett stam­tillhörig­het. Så sker i Es­ras, Ne­he­m­jas, Es­ters och Da­ni­els böcker, främst i re­pli­ker och skri­vel­ser från ut­omståen­de per­so­ner. Där använder den­na översätt­ning or­den ju­de och ju­disk, vil­kas nu­va­ran­de använd­ning upp­stått ur just det­ta språkbruk, som också är re­pre­sen­te­rat i bi­belns gre­kisk­språki­ga de­lar, där ”ju­de” står för grund­tex­tens iou­dai´os. I dem före­kom­mer även det geo­gra­fis­ka nam­net Ju­deen (iou­dai´a), som egent­li­gen rätt och slätt be­teck­nar ju­dar­nas land (det används ut­an klar be­gräns­ning i Ju­dits bok). Då motsätt­ning­ar­na mel­lan ju­dar och sa­ma­ri­er skärp­tes och de­ras områden hölls åtskil­da även ad­mi­nist­ra­tivt, re­ser­ve­ra­des nam­net Ju­deen för land­ska­pet kring Je­ru­sa­lem (jfr 1 Mack 10:30). Den ju­dis­ka be­folk­ning­en norr om Sa­ma­ri­en av­skil­des i det läget från ju­dar­nas hu­vud­område. Med des­sa utgångs­punk­ter tillämpar NT den kända tre­del­ning­en av lan­det i Ju­deen, Sa­ma­ri­en och Ga­li­leen.

In­om NT används or­det ”ju­de” me­ra sällan i de tre förs­ta evan­ge­li­er­na. Je­sus och apost­lar­na fram­står där själv­klart som med­lem­mar av det folk in­om vil­ket he­la berättel­sen ut­spe­las. När Pa­u­lus i si­na brev vänder sig till försam­ling­ar med tal­ri­ka ic­ke-ju­dis­ka med­lem­mar ser han däre­mot det ju­dis­ka fol­ket ut­i­från, trots att han själv räknar sig till det (2 Kor 11:22; Fil 3:5). ”Ju­dar­na” be­ty­der då ibland ”de ju­de­krist­na” (Gal 2:13). Pa­u­lus gläder sig över att de före­nats med hed­ning­ar­na i den krist­na försam­ling­en (Ef 2:14-18). Å and­ra si­dan be­kym­rar han sig över att det ju­dis­ka fol­ket i sin hel­het in­te an­ta­git tron på Kristus (Rom 9-11). Hans be­kym­ra­de håll­ning slår vid ett tillfälle över i obehärs­kat ne­ga­ti­va ut­ta­lan­den; se 1 Thess 2:15 f.

In­ställ­ning­en att se ju­dar­na ut­i­från, mer el­ler mind­re som de krist­nas motstånda­re, präglar i viss mån också Apost­lagärning­ar­na (t.ex. 13:44-52) och i ännu högre grad Jo­han­ne­se­vange­li­et. Där används ut­tryc­ket ”ju­dar­na” of­ta i sam­man­hang där de and­ra evan­ge­li­er­na säger ”fa­ri­se­er­na” el­ler ”de skriftlärda”, vil­ket kan ge in­tryc­ket att Je­sus skul­le ha stått ut­anför det ju­dis­ka fol­ket. ”Ju­dar­na” be­teck­nar i fle­ra sam­man­hang per­so­ner som in­te trod­de på Je­sus och vi­sa­de fi­ent­lig­het mot ho­nom (6:41 f., 52; 8:48-59; 10:22-39).

Hi­sto­riskt be­ting­a­de grupp­motsätt­ning­ar har alltså bi­dra­git till att or­det ju­de i fle­ra ny­tes­ta­ment­li­ga tex­ter fått ne­ga­ti­va bi­to­ner. Ett ge­ne­ra­li­se­ran­de bruk av såda­na tex­ter har va­rit ett in­slag i se­na­re ti­ders an­ti­se­mi­tism.

Dagens bibelord

139 4Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Ps 139:4