• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Hjärta

Kropps­or­gan får i de bib­lis­ka språken of­ta re­pre­sen­te­ra tan­kar och käns­lor (Själ). Hjärtat upp­fat­tas som bära­re av per­so­nens in­ners­ta kärna och även av en rad en­skil­da själs­li­ga funk­tio­ner. Det­ta fram­träder i en mängd ta­lesätt. En del av dem har mot­sva­rig­he­ter i vårt nu­ti­da språk. And­ra är främman­de för oss, främst därför att vi förknip­par hjärtat med var­ma käns­lor. En­kelt ut­tryckt tänker man en­ligt vårt språkbruk med hjärnan och känner med hjärtat, me­dan bi­belns språk flyt­tar ner ak­ti­vi­te­ter­na, så att man tänker med hjärtat och känner med inälvor­na. Hjärtat står alltså of­tast för in­tel­lek­tu­el­la el­ler mo­ra­lis­ka funk­tio­ner: tan­ke, min­ne, vil­ja, pla­ner, be­slut. Det är det or­gan som man förstår och tänker med (5 Mos 29:4; Syr 17:6). När grund­tex­ten säger att någon är ut­an hjärta, är han in­te ut­an käns­lor ut­an vettlös el­ler dum (Ords 6:32; Jer 5:21). Den som har hjärta är in­te med­lid­sam ut­an klok (Job 34:10, 34). Att säga i sitt hjärta är att tänka, att skri­va på hjärtats tav­lor är att lägga på min­net (Ps 14:1; jfr Ords 3:3; Matt 9:4 med par.). När hjärtat är hårt har vil­jan bloc­ke­rats, så att per­so­nen är obe­vek­lig (2 Mos 7:13, 14; jfr Hes 2:4). På som­li­ga ställen kopp­las hjärtat, lik­som i äld­re svens­ka, till mo­det (Syr 22:16-18).

Även när or­det be­teck­nar he­la per­son­lig­he­ten kan det va­ra lämp­ligt att in­te åter­ge det or­da­grant. Att ha ett vist el­ler rent hjärta är li­ka med att va­ra vis el­ler sveklös. Att hjärtat gläder sig är det­sam­ma som att människan gör det. Men ut­tryckssättet be­to­nar of­ta människans dol­da in­ner­si­da och dess förhållan­de till Gud, t.ex. när hon sägs göra något av he­la sitt hjärta, dvs. upp­rik­tigt och sam­vets­grant (5 Mos 6:5; Matt 22:37 med par.). Her­ren ser in i hjärtat, dvs. han ge­nom­skådar människan fullständigt och läser hen­nes tan­kar (1 Sam 16:7). Hjärtat be­skrivs som källan till det on­da som han av­slöjar (Matt 5:28; 15:19). And­ra inälvor kan ges sam­ma sym­bo­lis­ka be­ty­del­se, särskilt nju­rar­na (t.ex. Jer 17:10; Upp 2:23). Bild­språket får ibland en djärv till­spets­ning ge­nom att hjärtat per­so­ni­fie­ras. Att det omskärs be­ty­der att människans sin­ne­lag föränd­ras i grun­den (5 Mos 30:6; Jer 4:4; Rom 2:29). Hjärtats öga (Syr 17:8) är den re­li­giösa upp­fatt­ningsförmågan, människans ”in­re öga” (Ef 1:18). När hjärtat lyss­nar (Bar 2:31) är människan lyhörd för Guds till­tal.

Det är in­te lämp­ligt el­ler ens möjligt att översätta or­det för hjärta bok­stav­ligt var­je gång det före­kom­mer i grund­tex­ten. Åter­giv­ning­en va­ri­e­rar både in­om och mel­lan oli­ka bi­belöversätt­ning­ar. Den före­lig­gan­de använder of­ta fri­a­re for­mu­le­ring­ar, som skall före­byg­ga missförstånd och göra sak­in­nehållet be­grip­ligt. Grund­tex­tens bok­stav­li­ga ut­tryckssätt har dock bi­behållits på många ställen där det öve­rens­stämmer med nu­ti­da språkbruk, är särskilt verk­nings­fullt ur sti­lis­tisk syn­punkt el­ler fun­ge­rar som ett ofrånkom­ligt in­slag i re­li­giöst fackspråk.

Dagens bibelord

6 25Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
4 Mos 6:25