Or­det används ibland i se­na bib­lis­ka skrif­ter som täck­namn för Gud. Guds egent­li­ga namn be­trak­ta­des ti­digt som så he­ligt att man in­te våga­de ut­ta­la det ut­an använde and­ra guds­be­teck­ning­ar (Guds­namn och Her­ren). Ef­ter hand drevs den skyg­ga vörd­na­den ännu läng­re, så att from­ma människor före­drog an­ty­dan­de om­skriv­ning­ar (”vad som be­fall­des” = ”vad Gud be­fall­de”, 1 Mack 2:55; ”från något an­nat håll” = ”från Gud”, Est 4:14; ”den som byg­ger sitt hopp på Ho­nom” = ”den som byg­ger sitt hopp på Gud”, 1 Mack 2:61). När or­det ”him­len” används i såda­na sam­man­hang får Guds bo­ning re­pre­sen­te­ra ho­nom själv. Att or­det be­teck­nar ett per­son­ligt väsen kan mer el­ler mind­re tyd­ligt framgå av sam­man­hang­et (t.ex. Dan 4:23; 1 Mack 3:60; 4:10; 2 Mack 7:11; Luk 15:18). Ibland är det oklart om förfat­ta­ren me­nar så el­ler syf­tar på him­len i rums­lig me­ning (t.ex. 1 Mack 4:40).