• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Herrens bön, fader vår

En tra­di­tio­nell be­teck­ning för de ord med vil­ka Je­sus en­ligt Matt 6:9-13 lärde si­na lärjung­ar hur de skul­le be. Bönen, of­ta kal­lad ”Fa­der vår” ef­ter in­led­nings­or­dens äld­re svens­ka form, har fått en enaståen­de be­ty­del­se i kris­tet an­dakts­liv. I Mat­teu­se­vange­li­ets sam­man­hang fram­står den in­te som en oföränder­lig for­mel ut­an som ett ex­em­pel på na­tur­ligt och en­kelt bed­jan­de. Den av­vi­kan­de ly­del­sen i Lu­ka­se­vange­li­et (11:1-4) vi­sar också att oli­ka for­mer av bönen före­kom i urkris­ten tid.

I sin en­kel­het in­ne­slu­ter for­mu­le­ring­ar­na ett rikt tan­ke­in­nehåll. De vi­sar släkt­skap med gam­mal ju­disk bönetra­di­tion, bl.a. med den lov­pris­ning som kal­las qaddísh och som nämner Guds namns hel­gan­de till­sam­mans med upprättan­det av hans ri­ke. Tan­ken på Guds kom­man­de ri­ke el­ler her­ravälde spe­lar också stor roll i Je­su övri­ga förkun­nel­se. Den ger en eska­to­lo­gisk prägel åt Her­rens bön, dvs. bönen behärs­kas av väntan på den tid då histo­ri­en har nått sitt mål och Gud en­sam skall råda i värl­den. Det­ta ut­trycks di­rekt i or­den ”låt ditt ri­ke kom­ma” och ”låt din vil­ja ske”. Men bönen att Guds namn skall bli hel­gat har sam­ma in­rikt­ning, så vitt den in­nebär att Gud själv skall låta sin he­lig­hets glans bry­ta fram syn­ligt och oe­motstånd­ligt. Sam­ti­digt kan des­sa böne­punk­ter tillämpas på den en­skil­des liv. Man ber om hjälp att re­dan här och nu un­der­ord­na sig Guds vil­ja och hel­ga hans namn ge­nom en rätt livsföring. Pa­ral­lel­len mel­lan Matt 6:10 och 26:39, 42 an­ty­der en sådan tillämp­ning.

Det är tro­ligt att även bönen om ”brödet för da­gen som kom­mer” har en dub­bel syft­ning. I grund­tex­tens for­mu­le­ring ingår ett ord (epi­ou´si­os) som in­te är känt från and­ra gre­kis­ka tex­ter men av allt att döma är bil­dat på ett välbe­kant ut­tryck för ”mor­gon­dag” (epi­ou´sa), på sam­ma sätt som om man på svens­ka skul­le säga ”mor­gon­dag­lig”. Bönen kan syf­ta på den and­li­ga föda som ger evigt liv i Guds ri­kes mor­gon­dag (jfr Matt 4:4; Joh 6:49-51) men också på vad man behöver för den jor­dis­ka mor­gon­da­gen, så att be­kym­ren för den närmas­te fram­ti­den av­las­tas på Gud (jfr Matt 6:34). Den­na dub­bel­ty­dig­het mot­sva­rar målti­dens om­fat­tan­de be­ty­del­se i bib­lisk re­li­gi­on: att äta är in­te ba­ra en bi­o­lo­gisk nödvändig­het ut­an också en vik­tig form av mänsk­lig ge­men­skap. Målti­den kan därför sym­bo­li­se­ra li­vet i ett kom­man­de freds­ri­ke (Jes 25:6; Matt 8:11; Luk 14:15-24), vil­ket kom­mit till ut­tryck både i den ju­dis­ka påskmålti­den och i den krist­na natt­var­den. I kris­ten tra­di­tion före­kom­mer åtskil­li­ga and­ra tolk­ning­ar av det uni­ka or­det. Vul­ga­ta har två. I Luk 11:3 står quo­ti­diánus, ”dag­lig”, en ly­del­se som har fått stark hävd men tycks byg­ga på ren giss­ning. I Matt 6:11 står su­per­sub­stan­tiális, ”över­na­tur­lig, him­melsk”. Den­na tolk­ning utgår från ett gre­kiskt ord för sub­stans, väsen el­ler ex­istens (ousía). Härled­ning­en är språkligt osan­no­lik men har ibland åbe­ro­pats för yt­ter­li­ga­re en ut­tyd­ning, ”till ex­i­sten­sen” i be­ty­del­sen behövlig: bönen gäller det bröd som människan behöver för sitt up­pehälle.

I bönen om förlåtel­se skil­jer en språklig de­talj Mat­teus ver­sion från Lu­kas. Den bed­jan­de försäkrar hos Mat­teus att vi ”har förlåtit” dem som står i skuld till oss, hos Lu­kas att vi ”förlåter” dem. Tex­tens fortsätt­ning i Matt 6:14 f. vi­sar att skärp­ning­en i Mat­teus text är av­sikt­lig. En­ligt evan­ge­lis­tens bild av Je­su förkun­nel­se är människans förson­lig­het nödvändig för Guds möjlig­het att förlåta. Sam­ma tan­ke utläggs i Matt 5:23 f.; 18:23-35.

Bönen som gäller prövning är dub­bel­ty­dig såtill­vi­da som sam­ma gre­kis­ka ord kan användas om fres­tel­se i be­ty­del­sen loc­kel­se. Men den eska­to­lo­gis­ka grund­to­nen i Her­rens bön och pa­ral­lel­ler i Je­su förkun­nel­se klargör att det är fråga om prövning­ar i be­ty­del­sen svåra li­dan­den, särskilt den sista ti­dens (jfr t.ex. Matt 24:19-22). Man ber alltså att få slip­pa upp­le­vel­ser som kun­de omin­tetgöra tron på Gud (jfr Luk 22:31 f.). I bak­grun­den finns bil­den av hur Job sat­tes på prov av An­kla­ga­ren (Job 1:6-2:10). Or­den ”rädda oss från det on­da” kan också översättas ”rädda oss från den On­de”.

Her­rens bön av­slu­tas tra­di­tio­nellt med en lov­pris­ning: ”Ty dig tillhör ri­ket, mak­ten och äran i evig­het. Amen.” Des­sa ord, el­ler va­ri­an­ter av dem, finns i se­na text­vitt­nen men tillhör in­te den ur­sprung­li­ga evan­ge­li­e­tex­ten.

Dagens bibelord

6 24Herren välsignar dig och beskyddar dig.
4 Mos 6:24