Till det gam­mal­tes­ta­ment­li­ga tänkan­det om vis­he­ten hörde be­grun­dan av Guds hem­lig­he­ter, som översti­ger mänsk­lig fatt­ningsförmåga (Job 11:7) men up­pen­ba­ras för pro­fe­ter och vis­he­tens lärjung­ar (Jer 33:3; Syr 4:18; 14:21; 39:7; jfr Am 3:7). I apo­ka­lyp­ti­ken od­la­des tan­ken att förutsägel­ser från Gud kun­de förmed­las på hem­lig­hets­ful­la vägar (Dan 2:18 f., 27-30). Ju­dis­ka skriftlärda med sin­ne för mystik sökte hem­lig vis­dom i bi­belns ord. Sam­ti­digt före­kom i ut­om­bib­lis­ka re­li­gi­o­ner hem­li­ga ri­ter, som ansågs ge tillgång till dold kun­skap (jfr Vish 14:15). Allt det­ta bi­drog till att gre­kis­kans ord för ”hem­lig­het” (mystéri­on) i ny­tes­ta­ment­lig tid fick en re­li­giös klang.

I NT finns också tan­ken på hem­lig­he­ter som är gömda i GT:s ord el­ler i se­na­re up­pen­ba­rel­ser (t.ex. Ef 5:32; Upp 1:20; 17:5-7). Den vik­ti­gas­te bland dem gäller Guds plan för värl­dens fräls­ning, som fun­nits se­dan ska­pel­sen och som förverk­li­gas ge­nom Kristus och kyr­kan. Den är oåtkom­lig för jor­disk vis­dom men tillgäng­lig för barns­li­ga sin­nen (1 Kor 2:1-10; Matt 11:25). Pa­u­lus gör an­språk på att äga särskild in­sikt i Guds plan (Ef 3:2-11).

Or­det ”hem­lig­het” kan användas om en­skil­da led i fräls­ning­ens histo­ria: Je­su förkun­nel­se (Matt 13:11 med par.), hans jor­dis­ka fram­trädan­de, död och upp­ståndel­se (1 Tim 3:16), före­ning­en av ju­dar och hed­ning­ar i den krist­na kyr­kan (Ef 3:6; jfr Rom 11:25), de krist­nas förvand­ling till nytt liv på den sista da­gen (1 Kor 15:51). Att Guds hem­lig­het full­bor­das (Upp 10:7) in­nebär att hans plan för värl­den når sitt slut­li­ga mål.