• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Härlighet, förhärliga

Det vik­ti­gas­te hebre­is­ka or­det för härlig­het (kavód) be­ty­der bok­stav­li­gen tyngd, i överförd me­ning ära och an­se­en­de, ibland ri­ke­dom. Skönhet och prakt är också närlig­gan­de be­grepp (Jes 35:2; 60:13). Fle­ra ord med des­sa och lik­nan­de be­ty­del­ser används omväxlan­de både i grund­tex­ten och i översätt­ning­en; se t.ex. 1 Krön 29:11 f.; Ps 96:6 f.

Be­grep­pet härlig­het tillämpas i bi­beln bl.a. på re­gen­ter och de­ras upp­trädan­de i makt och glans (Dan 4:33; 5:18), lik­som det svens­ka or­det härlig­het språkhi­sto­riskt hör sam­man med stormän el­ler ”her­rar”. Men re­gen­ten är också sitt folks stolt­het (2 Sam 1:19). En kung kan därför rätt och slätt kal­las Is­ra­els härlig­het (Mik 1:15). Bi­belns guds­bild har sam­ma drag. Her­ren fram­träder i härlig­het (Ps 57:6; 145:5) men är också Je­ru­sa­lems härlig­het el­ler glans (Jes 60:19). Lik­nan­de ut­tryck används om föremål och plat­ser som förbinds med Her­rens närva­ro: förbundsar­ken (1 Sam 4:21 f.; Ps 78:61), Je­ru­sa­lem och temp­let (Jer 17:12; Klag 2:1). Även av­gu­da­dyr­ka­res re­li­giösa sym­bo­ler kan kal­las de­ras härlig­het (Hos 10:5).

Her­rens härlig­het skild­ras kon­kret som en bländan­de glans, om­gi­ven av eld och rökmoln. Människor kan in­te kom­ma den nära (2 Mos 33:18-23), och för ovärdi­ga är den livs­far­lig (3 Mos 10:1-3). Härlig­het och he­lig­het är närståen­de be­grepp. Det­ta åskådliggörs bl.a. i berättel­ser­na om Si­nai (2 Mos 24:16 f.), om öken­ti­dens hel­ge­dom (2 Mos 40:34 f.) och om Sa­lo­mos tem­pel (1 Kung 8:10 f.), li­kaså i pro­fe­ter­nas vi­sio­ner (Jes 6; Hes 1). Men även van­li­ga from­mas er­fa­ren­he­ter i gudstjäns­ten be­skrivs som möten med Her­rens härlig­het (Ps 26:8; 63:3). I Hes 8-11 skild­ras hur härlig­he­ten på grund av fol­kets synd lämnar Je­ru­sa­lem (se särskilt 11:23); sta­den är därmed pris­gi­ven åt erövring. Or­det ger slut­li­gen ut­tryck för hop­pet om Je­ru­sa­lems och temp­lets återupprättel­se: ef­ter ti­der av förstörel­se och förned­ring skall Her­rens härlig­het återvända dit (Jes 40:1-5; 60:1-11; Hes 43:1-5).

I NT används det gre­kis­ka or­det dóxa på lik­nan­de sätt om Gud och Kristus (t.ex. Upp 15:8; 2 Kor 4:4; jfr 1 Tim 6:15 f.). Att människor och äng­lar böjer sig i till­bed­jan be­skrivs med ett mot­sva­ran­de verb, ”ge härlig­het” el­ler ”förhärli­ga”, i såda­na sam­man­hang åter­gett med ord som ”pri­sa”, ”ära” och ”hyl­la”. I fräls­ningsläran används or­det härlig­het om den återglans från Gud som människan från början ägt men som syn­den har förstört (Rom 3:23; jfr 1:23). Den återställs ge­nom Kristus hos de krist­na (2 Kor 3:18). Vid ti­dens slut, när Guds härlig­het åter blir syn­lig som en bländan­de glans, förhärli­gas de med ho­nom: de övergår till en livs­form där de på nytt lik­nar Gud och kan uthärda hans närhet.

En­ligt Jo­han­ne­se­vange­li­et var Je­su upp­gift på jor­den att up­pen­ba­ra Guds härlig­het el­ler förhärli­ga ho­nom (1:14; 17:4). Tan­ken på en syn­lig glans är här avlägsen. Att se Guds härlig­het in­nebär att ge­nom tron före­nas med ho­nom. Evan­ge­li­ets förfat­ta­re be­to­nar också att Je­su li­dan­de var höjd­punk­ten i hans jor­de­liv. När det sägs att Je­sus skul­le förhärli­gas (7:39; 12:23; 17:1-5) me­nas därför att han ge­nom döden på kor­set skul­le återvända till sin him­mels­ka härlig­het.

Dagens bibelord

6 24Herren välsignar dig och beskyddar dig.
4 Mos 6:24