Landet öster om Jordan mellan Bashan och Moab. Gränserna anges aldrig tydligt. Som mest sträcker sig Gilead mellan floderna Jarmuk i norr och Arnon i söder; inom denna zon är randområdena i norr och söder ibland inräknade, ibland inte ("Jairs byar": jfr 1 Kung 4:13 med Jos 13:30; "högslätten" öster om Döda havet: jfr 4 Mos 32:29 med 5 Mos 3:16; 4:43). Området tudelas av Jordans biflod Jabbok med dess djupa dalgång. Ibland talas därför om två hälfter av Gilead (5 Mos 3:12 f.; Jos 12:2, 5; 13:31). Namnet kan också syfta speciellt på den nordligare av dem, dvs. trakterna sydost om Gennesaretsjön. I ett fall (Hos 6:8) står det för en stad med för oss okänt läge. Som personnamn används det om en av Manasses ättlingar, betraktad som anfader till en släktgrupp inom området (t.ex. 4 Mos 26:29; 36:1).

Enligt biblisk tradition erövrade Mose Gilead och angränsande områden från två amoreiska kungar, Sichon och Og, vilkas riken delades upp på Rubens, Gads och Manasses stammar. Gilead framstår i fortsättningen som en viktig, fast ofta hotad, del av israeliternas rike (se t.ex. 1 Kung 22:3; 2 Kung 9:14). Saul utförde en av sina största bedrifter där (1 Sam 11), och profeten Elia kom därifrån (1 Kung 17:1). Kort före det israelitiska Nordrikets fall lades landet under Assyrien (2 Kung 15:29). I profetiska framtidsvisioner är det återförenat med Israel (Ob v. 19; Mik 7:14; Sak 10:10).

I poetiska sammanhang uppträder Gilead som ett skogrikt och vackert landskap (Höga v 4:1; Jer 22:6). Det var särskilt känt för sin produktion av balsam, en läkande salva framställd av harts (Jer 8:22; 46:11; jfr 1 Mos 37:25).