Det­ta ord används i både GT och NT med en re­li­giös in­nebörd som an­spe­lar på sam­ti­dens so­ci­a­la förhållan­den. En is­ra­e­lit som sålt sig som slav till en in­vand­ra­re skul­le friköpas (3 Mos 25:47-55); hebre­is­kan har ver­bet gaál, ”återköpa”, ”inlösa”. Sam­ma verb används om återköp av jord som sålts ut­anför släkten (Fa­milj): ett rättmätigt ti­di­ga­re ägarförhållan­de upprättas på nytt. Hos den s.k. and­re Je­sa­ja (Pro­fetböcker) används det­ta ut­tryckssätt of­ta om Her­rens friköpan­de av guds­fol­ket ur den ba­by­lo­nis­ka fång­en­ska­pen; se t.ex. Jes 43:1-7. Her­ren är is­ra­e­li­ter­nas ”be­fri­a­re” (goél), och de tillhör ho­nom.

I NT blir friköpan­det (apolýtro­sis) av sla­ven en vik­tig bild för Je­su verk (Förso­ning). Han ger sitt liv till ”lösen” (lýtros; Mark 10:45). De krist­na är friköpta av ho­nom (Ef 1:7, 14; 1 Pet 1:18 f.), och han är de­ras rättmäti­ge her­re (1 Kor 7:22-23). Slav.