Fle­ra hebre­is­ka ord för folk (na­tio­ner, folk­slag) före­kom­mer i GT omväxlan­de ut­an någon ut­präglad be­ty­del­seskill­nad. Vis­sa möns­ter kan dock ur­skil­jas i använd­ning­en av dem. Ett av or­den, am, sy­nes ur­sprung­li­gen ha be­tytt ”fa­milj” el­ler ”släkt” och be­to­nar den blods­fränd­skap som håller sam­man fol­ket. Det kan användas om Is­ra­el som Guds eget folk, hans ”fa­milj” (Hos 1:8-2:1); jfr 4 Mos 21:29, där ett främman­de folk kal­las sin guds söner och dött­rar. Ett an­nat ord, goj, är den närmas­te mot­sva­rig­he­ten till vårt ”na­tion”. Det kan be­teck­na Is­ra­el (t.ex. 2 Mos 19:6; Jer 5:9; Hagg 2:15) men står of­ta i fler­tals­form (gojím) om de främman­de fol­ken. I ef­ter­bib­lisk hebre­is­ka har det­ta bruk gett upp­hov till be­ty­del­sen ”hed­ning­ar­na”, en översätt­ning som också pas­sar i som­li­ga bib­lis­ka tex­ter, där ”fol­ken” be­skrivs som grym­ma och gudlösa (t.ex. Ps 79:1).

NT vi­sar lik­nan­de ten­den­ser i använd­ning­en av ett par gre­kis­ka ord. I tex­ter om Is­ra­els folk och om de krist­na som Guds nya folk (1 Pet 2:10) står of­ta det gre­kis­ka or­det laós. Ett an­nat ord, éth­nos, används i fler­tal både om fol­ken i allmänhet och med den spe­ci­el­la be­ty­del­sen ”hed­ning­ar­na”.