• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Först, förstfödd, förstlingsgåva, förstlingsoffer

Var­je förs­ta ytt­ring av li­vets frukt­bar­het är en­ligt gam­mal­tes­ta­ment­lig tro he­lig och tillhör Gud. Man skall av­stå det förs­ta och bästa åt ho­nom in­nan man själv tar va­ra på det övri­ga. Därmed säkras fort­satt frukt­bar­het och välsig­nel­se.

Åker­bru­kets förs­ta pro­duk­ter off­ra­des bl.a. i form av kärvar och brödka­kor (2 Mos 23:19; 34:22; 3 Mos 23:10-21; 4 Mos 15:20 f.; 5 Mos 18:4; 26:2-4). Såda­na först­lingsof­fer el­ler först­lingsgåvor lämna­des vid vårens och höstens skördehögti­der. En ”först­lingsoff­rets dag” nämns i sam­band med vec­kohögti­den (4 Mos 28:26). När det gäll­de frukt­träd fick de tre förs­ta årens av­kast­ning in­te användas alls, men det fjärde årets skul­le ”hel­gas åt Her­ren” (3 Mos 19:23-25). Av bo­skap måste al­la förstfödda han­djur off­ras, men åsnor löstes ut med and­ra dju­rof­fer ef­tersom de var ore­na (2 Mos 13:2-15; 22:30; 34:19 f.; 4 Mos 18:15). Man skul­le också off­ra fårens förs­ta ull. Al­la des­sa gåvor tillföll präster­na (4 Mos 18:12-18; 5 Mos 18:4; Hes 44:30).

Förstfödda poj­kar tillhörde också Her­ren (2 Mos 22:29). Det kan ha fun­nits en tid då man off­ra­de dem (jfr Hes 20:25 f.; Mik 6:7), men en­ligt den bib­lis­ka lag­stift­ning­en, som strängt fördömer människoof­fer, löstes de ut med ersätt­nings­of­fer (2 Mos 13:13; 34:20). En­ligt berättel­sen om Samu­el (1 Sam 1:21-28) kun­de man också ge en poj­ke åt Her­ren ge­nom att vi­ga hans liv åt gudstjäns­ten. På den­na prin­cip byg­ger tan­ken att le­vi­ter­na fun­ge­ra­de som lösen för de förstfödda (4 Mos 3:45; 8:14-19).

Den förstföddes särställ­ning gav ho­nom an­se­en­de och rättig­he­ter, bl.a. till dub­bel lott vid arv­skif­te (5 Mos 21:15-17). När yng­re bröder får försteg framför äld­re skild­ras det­ta som märkvärdi­ga un­dan­tag från en nor­mal ord­ning (1 Mos 25:29-34; 48:13-20; 49:3 f.; 1 Krön 26:10). I bild­ligt språk är ”förstfödd” ett äre­namn (5 Mos 33:17). Både Is­ra­els folk (2 Mos 4:22; Jer 31:9) och Da­vid (Ps 89:28) kal­las Her­rens förstfödde son.

I NT före­kom­mer en rad bild­li­ga tillämp­ning­ar av des­sa reg­ler och ut­tryckssätt. De tro­en­de be­trak­tas som en förs­ta, he­lig gåva till Gud från jor­den (Jak 1:18; Upp 14:4). Bil­den be­gränsas ibland till att gälla de förs­ta krist­na in­om ett gi­vet område (Rom 16:5; 1 Kor 16:15; i 2 Thess 2:13 är båda tolk­ning­ar­na möjli­ga). Kristus själv är den förstfödde bland de krist­na (Rom 8:29). Han är den förs­ta skörd Gud bärgar ur döds­ri­ket (1 Kor 15:20) och kal­las ”den förstfödde från de döda” (Kol 1:18; Upp 1:5). Ut­tryc­ket ”den förstfödde i he­la ska­pel­sen” an­spe­lar på den förstfödde so­nens pri­vi­le­gi­e­ra­de ställ­ning (Kol 1:15). Den he­li­ga an­den sägs i Rom 8:23 va­ra den förs­ta gåva Gud ger de krist­na. Bil­den av förskott på ett arv lig­ger i det­ta fall också nära.

Dagens bibelord

6 24Herren välsignar dig och beskyddar dig.
4 Mos 6:24