• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Försoning

Ur­sprungs­be­ty­del­sen hos hebre­is­kans van­li­ga ord för ”so­na” (kippér) an­tas va­ra att man ”täcker över”, en­ligt en an­nan härled­ning ”tor­kar bort”, synd el­ler oren­het och följ­der­na därav. I tex­ter om mänsk­li­ga kon­flik­ter kan or­det bl.a. åter­ges med ”blid­ka” (1 Mos 32:20), ”stil­la (vre­de)” (Ords 16:14) och ”gottgöra” (2 Sam 21:3).

Tan­ken att man so­nar fel­steg med gåvor och and­ra pre­sta­tio­ner kan i någon mån överföras på förhållan­det till Gud, men bi­beln be­to­nar att hans rätt­vi­sa är su­verän och om­ut­bar. Hans makt över liv och död kan in­te ma­ni­pu­le­ras (Ps 49:8), och det finns brott som inga of­fer el­ler löse­sum­mor gottgör (4 Mos 35:31 f.; 1 Sam 3:14; Jes 22:14). Skuld so­nas i någon mån ge­nom god­het och upp­rik­tig ång­er (Ords 16:6; Jes 27:9), men i sista hand är det ba­ra Gud som kan ut­plåna den (Jes 6:7; 43:25). När or­det för ”so­na” används om den­na hand­ling av Gud pas­sar översätt­ning­en ”förlåta” (Ps 65:4; 78:38; Hes 16:63).

Sam­ti­digt in­nehåller den gam­mal­tes­ta­ment­li­ga re­li­gi­o­nen ett sy­stem av so­nings­ri­ter, t.ex. of­fer och re­nings­bad, vil­kas ut­form­ning be­skrivs i Mo­seböcker­nas präster­li­ga tra­di­tions­skikt. När någon fullgör en sådan rit sägs att han ”får förso­ning” el­ler att den tjänstgöran­de prästen ”bring­ar förso­ning”. In­nebörden kan va­ra både att syn­der förlåts (3 Mos 4:20) och att förlo­rad ren­het återställs (3 Mos 14:18-20). Tex­ter­na drar ing­en skarp gräns mel­lan ri­tu­ell oren­het och synd. Man kan ”bringa förso­ning” åt döda ting som behöver re­nas (3 Mos 14:53). På så vis in­vigs och re­nas även he­li­ga föremål (3 Mos 8:15). Försum­mel­ser och oupptäck­ta syn­der drar nämli­gen oren­het över he­la lan­det och över den ge­men­sam­ma gudstjäns­ten (Hagg 2:15). De he­li­ga ting­ens re­ning är därför också en so­ning för fol­kets ofull­kom­lig­het (3 Mos 16:16).

Off­rens so­nan­de kraft förbinds med blo­det. Mord kan ba­ra so­nas med gärnings­man­nens blod (4 Mos 35:33), men vid mind­re all­var­li­ga förse­el­ser är dju­rens of­fer­blod en ersätt­ning med lik­nan­de ver­kan: ”Blo­det ger förso­ning, ef­tersom det är li­vet” (3 Mos 17:11).

I NT är det Kristus som på ett avgöran­de sätt har föränd­rat människor­nas förhållan­de till Gud, framför allt ge­nom sin död på kor­set. De gam­mal­tes­ta­ment­li­ga so­nings­ri­ter­na be­trak­tas som en bild­lig an­ty­dan om den förso­ning som han skul­le förverk­li­ga. Det­ta är en hu­vud­tan­ke i Hebre­er­bre­vet, se t.ex. 2:17; jfr också 9:5 och Rom 3:25 med no­ter; 1 Joh 2:2; 4:10. På de anförda ställe­na upp­träder en gre­kisk ord­grupp (ver­bet hiláske­in och be­släkta­de sub­stan­tiv) som an­kny­ter till hebre­is­kans kippér.

Sam­ti­digt används and­ra bil­der för det nya gudsförhållan­det. En bild an­ty­der att Kristus har vun­nit människor­na åt Gud ge­nom att frigöra dem från on­da mak­ter, lik­som sla­var el­ler krigsfång­ar be­fri­as ge­nom be­tal­ning av en löse­sum­ma el­ler ge­nom en fullständig se­ger över fi­en­de­mak­ten (Friköpa). En an­nan bild tar fas­ta på medmänsk­li­ga re­la­tio­ner: ovänner kan förli­kas ge­nom att begång­na fel­steg förlåts och glöms (jfr Apg 7:26; 1 Kor 7:11). En gre­kisk ord­grupp med den­na in­nebörd (ver­bet ka­tallásse­in med sam­mansätt­ning­ar och mot­sva­ran­de sub­stan­tiv) används i Rom 5:10 f.; 2 Kor 5:18-20; Ef 2:14-16; Kol 1:21 f. om förhållan­det mel­lan Gud och människor; den som tar ini­ti­a­ti­vet och åstad­kom­mer förso­ning­en är Gud.

Dagens bibelord

6 14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er.

Matt 6:14