I översätt­ning­en av GT mot­sva­rar ”försam­ling” of­tast grund­tex­tens qahál. Det­ta hebre­is­ka ord kan be­teck­na oli­ka an­sam­ling­ar av människor, t.ex. en krigshär, men används i syn­ner­het när Is­ra­els folk sam­las till gudstjäns­ter, högti­der el­ler avgöran­den med re­li­giös in­nebörd (t.ex. 1 Krön 29:10; 2 Krön 1:3; Neh 8:2). And­ra lämp­li­ga åter­giv­ning­ar kan då va­ra ”de försam­la­de (is­ra­e­li­ter­na)” (1 Kung 8:14) och ”tem­pelska­ran” (Ps 22:23; 35:18; 107:32). Men ef­tersom Is­ra­el en­ligt bib­lisk åskådning all­tid är he­ligt och står Gud nära, kan ut­tryck som ”Her­rens försam­ling” (5 Mos 23:1-3; Mik 2:5), ”Is­ra­els försam­ling” (3 Mos 16:17) och ”Ja­kobs försam­ling” (5 Mos 33:4) användas om he­la fol­ket ut­an tan­ke på om gudstjänst pågår el­ler ej. På mot­sva­ran­de sätt står ”de hem­kom­nas försam­ling” för de is­ra­e­li­ter som återvände från den ba­by­lo­nis­ka fång­en­ska­pen (Esr 10:8). Jfr använd­ning­en av det be­grepps­ligt närlig­gan­de or­det me­nig­het (edá).

I NT används det gre­kis­ka or­det ek­k­lesía på mot­sva­ran­de sätt om de krist­na. De be­trak­tas som Guds folk el­ler den nya Guds försam­ling som kom­mit till ge­nom Kristus (1 Kor 1:2). Ut­tryc­ket kan också av­se en­skil­da försam­ling­ar (jfr 1 Thess 2:14). När ek­k­lesía syf­tar på al­la krist­na som Guds folk, ut­an rums­lig el­ler tids­lig be­gräns­ning, åter­ges or­det med ”kyr­ka”, ut­om i ut­tryc­ket ”Guds försam­ling”. När tex­ten ta­lar om krist­na på en el­ler fle­ra bestämda plat­ser används översätt­ning­en ”försam­ling(ar)”.

Med ”de he­li­gas försam­ling” (Ps 89:6) me­nas äng­lar el­ler gu­dom­li­ga väsen, som om­ger Guds tron. Den him­mels­ka till­va­ron upp­fat­tas alltså ef­ter mönst­ret av jor­dis­ka högti­der, gudstjäns­ter och hyll­ningsce­re­mo­ni­er.