• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Demon

Or­det de­mon (av gre­kis­kans daimóni­on) är nu­ti­dens van­li­ga be­teck­ning för de on­da an­dar som före­kom­mer öve­rallt i äld­re folk­tro. GT nämner ett par såda­na väsen med egen­namn: Asa­sel och Li­lit (3 Mos 16:8; Job 18:15; Jes 34:14); i To­bits bok upp­träder As­mo­dai­os (3:8). Allmänt sett förknip­pas de­mo­ner med öde­mar­ker, med öde­lag­da städer och med ore­na djur som höll till på såda­na ställen, t.ex. uvar och hy­e­nor. De on­da an­dar­na upp­träder också i djur­ge­stalt. Ett van­ligt ord för ”bock” kan användas om de­mo­ner och översätts då med ”bock­de­mon” el­ler ”gast” (3 Mos 17:7; Jes 13:21).

De­mo­ner­na sätts i sam­band med främman­de gu­dar och kul­ter (5 Mos 32:17; 2 Krön 11:15; Ps 106:37). Tron på en en­da Gud har först så småning­om växt fram i bib­lisk re­li­gi­on, och sy­nen på and­ra gu­dar har växlat. Länge tänk­te man sig att de re­pre­sen­te­ra­de en and­lig verk­lig­het, fast den var ond. Det låg då nära till hands att upp­fat­ta dem som de­mo­ner, särskilt som många främman­de gu­dar till­bads i djur­ge­stalt. Den­na upp­fatt­ning ut­trycks bl.a. i Bar 4:7; 1 Kor 10:19-21; Upp 9:20.

I NT fort­le­ver fle­ra av de gam­mal­tes­ta­ment­li­ga föreställ­ning­ar­na. De­mo­ner­na knyts till öknar (Matt 12:43), öde­lag­da städer (Upp 18:2), kul­tiskt ore­na plat­ser och ore­na djur (Matt 8:28, 31 f.); de kal­las också ”ore­na an­dar”. Sam­ti­digt ut­veck­las nya tan­ke­mo­tiv i an­slut­ning till sam­ti­dens star­ka och bro­ki­ga de­mon­tro: de­mo­ner­na ansätter människor­na i oräkne­li­ga ska­ror och bil­dar en stat el­ler krigs­makt un­der djävu­lens befäl. De har sitt tillhåll i döds­ri­ket un­der jor­den (Luk 8:31; Upp 9:1-11) men härjar också i luf­ten (Ef 2:2). De vil­se­le­der människor­na in­te ba­ra ge­nom främman­de re­li­gi­o­ner ut­an också ge­nom krist­na irrlära­re (1 Tim 4:1). I värl­dens sista tid fram­bring­as ka­ta­stro­fer och förvir­ran­de tec­ken av de on­da an­dar­na (Upp 16:14).

I evan­ge­li­er­na nämns de­mo­ner särskilt i sam­band med sjuk­do­mar. Den sju­ke tänks va­ra försva­gad i sin an­de, så att hans kropp kun­nat tas i be­sitt­ning av en el­ler fle­ra de­mo­ner: han är ”be­satt” av dem. De styr hans ord och be­te­en­de. Är någon stum behärs­kas han av en stum de­mon (Matt 9:32 f.; Mark 9:25; Luk 11:14). Ta­lar den sju­ke är det de­mo­nen som ta­lar (Mark 5:6-9). För att den be­sat­te skall bli frisk måste de­mo­nen dri­vas ut. Be­svärjel­ser och and­ra me­del att dri­va ut de­mo­ner före­kom allmänt i sam­ti­den (jfr Tob 6:8, 17 f.; Matt 12:27 med par.; Apg 19:13). En­ligt NT har Je­sus dock en enaståen­de ställ­ning i sin kamp mot de on­da an­dar­na. Ge­nom ho­nom har Guds egen an­de an­gri­pit dem och därmed börjat den avgöran­de stri­den mot djävu­len själv (Matt 12:28 med par.).

Dagens bibelord

85 8Herre, visa oss din godhet
och ge oss din hjälp!
Ps 85:8