• Uppslagsdelen behandlar ord och ämnen som antingen återkommer ofta eller kräver en utförligare förklaring. Den har inga uppslagsord som anses självklara eller som man lätt får kunskap om på andra håll; där står om Bashan och Beer Sheva men inte om Betlehem. Och den har inte något uppslagsord ifall saken har behandlats i en not. Om du klickar på begynnelsebokstaven ovan kommer du till en lista med uppslagsorden som börjar på den bokstaven.

Uppslagsdel – Dag

I hebre­is­kan kan da­gen användas som pre­cist tidsmått på nu­ti­da sätt (”De le­ta­de i tre da­gar” etc.), men i många ta­lesätt står den för en obestämd tid (jfr ”i gam­la da­gar”, ”i våra da­gar” i svens­kan). Den som i grund­tex­ten kal­las ”gam­mal av da­gar” är helt en­kelt uråld­rig (Dan 7:9). När grund­tex­ten säger ”da­gars längd” me­nas of­ta livs­ti­den (Ps 23:6; 91:16; Ords 3:2, 16). Ut­tryc­ket kan också få ny­an­sen ”för all­tid” (Ps 93:5; Klag 5:20); ste­get från ”lång lev­nad” till ”oänd­ligt många lev­nadsår” var kort i re­to­riskt språk (Ps 21:5). Även när siff­ror nämns kan en un­gefärlig tids­pe­ri­od va­ra av­sedd, t.ex. i ut­tryc­ket ”fyr­tio da­gar” (1 Mos 7:4, 12, 17; 2 Mos 24:18; 4 Mos 13:26; 1 Sam 17:16; 1 Kung 19:8; Hes 4:6; Jon 3:4). Sam­ti­digt kan tex­ter­nas in­nehåll ge det sym­bo­lisk färg­ning, så att det ef­ter hand kan stå för en av Gud utmätt prövo­tid. En mer ge­nomförd men också oklar tal­sym­bo­lik finns i apo­ka­lyp­ti­kens tan­kevärld (Dan 12:11 f.).

En tyd­lig sym­bo­lisk ladd­ning har ut­tryc­ket ”Her­rens dag”. Det är för oss ti­di­gast känt från pro­fe­ten Amos (5:18-20), fast sam­man­hang­et vi­sar att hans åhöra­re re­dan var be­kan­ta med det. Det tycks ha använts om se­ger- el­ler högtids­da­gar; dess ur­sprung­li­ga be­ty­del­se är in­te närma­re känd. Amos förkun­nel­se förknip­par Her­rens dag med kom­man­de straff för fol­kets orättfärdig­het. And­ra pro­fe­ter har se­dan använt ut­tryc­ket på lik­nan­de sätt (Jes 13:6; Hes 13:5; Jo­el 1:15; Sef 1:7; Sak 14:1). Her­rens dag el­ler Her­rens vre­des dag (Hes 7:19; Sef 1:18) blir alltså det tillfälle då Gud med makt in­gri­per mot det on­da. Ut­tryc­ket kan användas även om Is­ra­els eg­na olyc­kor, tol­ka­de som Guds rätt­vi­sa straff (Klag 1:12; 2:1). Se­na­re blev det bära­re av förhopp­ning­en om en slut­lig världs­dom med be­fri­el­se för de from­ma. På lik­nan­de sätt har ut­tryc­ket ”i kom­man­de da­gar” (t.ex. 5 Mos 31:29; Jer 48:47) så småning­om bli­vit likvärdigt med ”vid da­gar­nas (dvs. ti­dens) slut” (Dan 10:14).

I NT råder en stark in­rikt­ning på ti­dens slut, och ”Her­rens dag” syf­tar så gott som all­tid på den sista do­men (i Upp 1:10 dock på sönda­gen som vec­kans he­li­ga dag). And­ra be­teck­ning­ar för sam­ma sak är ”Guds dag”, ”Människo­so­nens dag”, ”Je­su Kristi dag” och ”den da­gen”; Stund.

Dagens bibelord

139 4Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Ps 139:4