I hebre­is­kan kan da­gen användas som pre­cist tidsmått på nu­ti­da sätt (”De le­ta­de i tre da­gar” etc.), men i många ta­lesätt står den för en obestämd tid (jfr ”i gam­la da­gar”, ”i våra da­gar” i svens­kan). Den som i grund­tex­ten kal­las ”gam­mal av da­gar” är helt en­kelt uråld­rig (Dan 7:9). När grund­tex­ten säger ”da­gars längd” me­nas of­ta livs­ti­den (Ps 23:6; 91:16; Ords 3:2, 16). Ut­tryc­ket kan också få ny­an­sen ”för all­tid” (Ps 93:5; Klag 5:20); ste­get från ”lång lev­nad” till ”oänd­ligt många lev­nadsår” var kort i re­to­riskt språk (Ps 21:5). Även när siff­ror nämns kan en un­gefärlig tids­pe­ri­od va­ra av­sedd, t.ex. i ut­tryc­ket ”fyr­tio da­gar” (1 Mos 7:4, 12, 17; 2 Mos 24:18; 4 Mos 13:26; 1 Sam 17:16; 1 Kung 19:8; Hes 4:6; Jon 3:4). Sam­ti­digt kan tex­ter­nas in­nehåll ge det sym­bo­lisk färg­ning, så att det ef­ter hand kan stå för en av Gud utmätt prövo­tid. En mer ge­nomförd men också oklar tal­sym­bo­lik finns i apo­ka­lyp­ti­kens tan­kevärld (Dan 12:11 f.).

En tyd­lig sym­bo­lisk ladd­ning har ut­tryc­ket ”Her­rens dag”. Det är för oss ti­di­gast känt från pro­fe­ten Amos (5:18-20), fast sam­man­hang­et vi­sar att hans åhöra­re re­dan var be­kan­ta med det. Det tycks ha använts om se­ger- el­ler högtids­da­gar; dess ur­sprung­li­ga be­ty­del­se är in­te närma­re känd. Amos förkun­nel­se förknip­par Her­rens dag med kom­man­de straff för fol­kets orättfärdig­het. And­ra pro­fe­ter har se­dan använt ut­tryc­ket på lik­nan­de sätt (Jes 13:6; Hes 13:5; Jo­el 1:15; Sef 1:7; Sak 14:1). Her­rens dag el­ler Her­rens vre­des dag (Hes 7:19; Sef 1:18) blir alltså det tillfälle då Gud med makt in­gri­per mot det on­da. Ut­tryc­ket kan användas även om Is­ra­els eg­na olyc­kor, tol­ka­de som Guds rätt­vi­sa straff (Klag 1:12; 2:1). Se­na­re blev det bära­re av förhopp­ning­en om en slut­lig världs­dom med be­fri­el­se för de from­ma. På lik­nan­de sätt har ut­tryc­ket ”i kom­man­de da­gar” (t.ex. 5 Mos 31:29; Jer 48:47) så småning­om bli­vit likvärdigt med ”vid da­gar­nas (dvs. ti­dens) slut” (Dan 10:14).

I NT råder en stark in­rikt­ning på ti­dens slut, och ”Her­rens dag” syf­tar så gott som all­tid på den sista do­men (i Upp 1:10 dock på sönda­gen som vec­kans he­li­ga dag). And­ra be­teck­ning­ar för sam­ma sak är ”Guds dag”, ”Människo­so­nens dag”, ”Je­su Kristi dag” och ”den da­gen”; Stund.